- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
85

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Faustus. Skepsis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Rom, icke för de större inkomsterna och det högre
anseendet, som mina wänner förespeglade mig — änskönt
äfwen detta drog mig — utan därför att, som jag hörde,
studierna där sköttes lugnare och med mera tukt och
ordning. Där kunna lärjungarna icke när som helst
framfusigt störta in till en främmande lärare. De få
öfwerhufwud icke tillträde utan lärarens tillåtelse. I
Kartago råder hos de studerande ett skamligt och ohejdadt
själfswåld. De komma oförskämdt inrusande och störa
med sin wilda framfart den ordning, läraren fastställt
för lärjungarna. De uppträda på många sätt med en
wårdslöshet och fräckhet, som wore straffbar, om ej seden
skyddade den. Eländigast är det, att de tro sådant wara
tillåtligt, som din ewiga lag aldrig kan tillåta. De tycka
sig handla utan straff. Men själfwa deras förblindelse
är deras straff, och de tillfoga sig själfwa ojämförligt
wärre ondt än andra. Dessa seder undwek jag under
min egen studietid, men twangs som lärare att tåla dem
hos andra. Därför wille jag till Rom, där sådant enligt
allas utsago icke förekom. Men du, mitt hopp och min
del i de lefwandes land, wille till min själs frälsning
ändra min wistelseort och gjorde Kartago frånstötande
och Rom lockande för mig genom människor, som älskade
detta dödens lif. Några buro sig wanwettigt åt, andra
lofwade mig guld och gröna skogar. Men du brukade
i hemlighet både deras och min förwändhet till att ändra
mina steg. De som störde mitt lugn, woro förblindade
af skamlig tygellöshet. De som lockade mig bort, tänkte
på hwad jorden tillhörer. Jag afskydde på ena hållet ett
werkligt oskick, men sökte på det andra en owerklig sällhet.

Du wet, Gud, hwarför jag lämnade Kartago och
for till Rom, men angaf det hwarken för mig eller min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free