Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Faustus. Skepsis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moder, som bittert begrät min afresa och följde mig till
hafwet. Hon kwarhöll mig med wåld för att antingen
få mig med sig tillbaka eller resa widare med mig. Men
jag bedrog henne, låtsande att jag skulle stanna hos en
wän, till winden blåste upp och han skulle afsegla. Jag
narrades för min mor, för en sådan mor! och kom loss
från henne. Men du har förlåtit mig äfwen detta. Ty
du räddade mig barmhärtigt, medan jag ännu war full af
afskywärd orenlighet, från hafwets watten och förde mig
ända fram till din nåds watten. När jag twåddes ren
däri, torkades min moders tårefloder, som hon dagligen
lät flyta inför dig för min skull. Emellertid wägrade hon
att återwända utan mig och jag kunde med nöd
öfwertala henne att stanna öfwer natten i ett åt den helige
Cyprianus helgadt kapell, i hwars närhet wårt skepp låg.
Under den natten gaf jag mig i smyg i wäg. Men hon
stannade under tårar och böner. Hwad bad hon dig,
min Gud, med all sin gråt — om icke att du skulle
förhindra min afresa? Men du som i din höga afsikt hörde
kärnan i hennes åstundan, du lät henne icke få hwad
hon då begärde — för att göra hwad hon alltid begärde.
Winden blåste upp, fyllde wåra segel och aflägsnade
stranden från wåra blickar. På morgonen war min moder
utom sig af smärta och bestormade dina öron med häftig
klagan. Du brydde dig icke därom, utan brukade min
begärelse för att omsider rycka mig undan begärelsen, och
det köttsliga i hennes åstundan straffade du med smärtans
rättfärdiga gissel. Ty hon tyckte om att ha mig i
närheten, såsom mödrar bruka, endast mycket ifrigare, och
hon anade ej, hwilken glädje du skulle bereda henne
genom min frånwaro. Därför grät hon och jämrade sig
och wisade genom sin själfmartering, huru mycket som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
