- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
87

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Faustus. Skepsis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fanns kwar hos henne af en Ewas dotter, i det hon
med jämmer ropade efter den hon med jämmer födt.
Hon rasade mot mitt bedrägeri och min grymhet. Så
började hon att bedja dig för mig och återwände till sina
wanliga sysslor. Jag war på wäg till Rom.

9. Jag fick där smaka sjukdomens gissel och war
nära helwetets portar belastad med alla synder, som jag
begått mot dig, mot mig själf och andra, många och
swåra synder utom arfsyndens boja, hwarigenom wi alla
äro döda i Adam. Ånnu hade du icke tillgifwit mig
någon af dem i Kristus, han hade ännu icke på korset
borttagit den fiendskap, hwari jag genom min synd
kommit till dig. Hur skulle han kunna förlossa mig med
det sken-kors, som jag med manikéerna tänkte mig? Lika
owerklig som hans lekamliga död då syntes mig, lika
werklig war min andliga död. Och lika owerklig som hans
lekamliga död war, lika owerkligt war mitt andliga lif,
då jag ej trodde därpå. Febern steg, och jag war nära
döden. Hwart hade jag kommit, om jag då gått bort,
om icke till elden och till kwal, wärdiga mina synder
enligt din omutliga ordning? Min mor wisste ingenting,
men bad likwäl för mig långt ifrån. Men du, som
öfwerallt är nära, hörde henne, där hon war, och förbarmade
dig öfwer mig, där jag war, så att jag, ännu sjuk i
hjärtats hädelse, återwann kroppens hälsa. I denna
dödsfara åstundade jag icke ditt dop. Jag war bättre som
barn, då jag bad min fromma mor därom, liksom jag
redan berättat. Jag hade wuxit till i skamlig förwillelse
och föraktade i mitt wanwett din läkedoms råd. Men
du lät mig icke i detta tillstånd dö både till kropp och
själ. Hade min moders hjärta drabbats af detta sår,
hade det aldrig blifwit läkt. Ty jag kan icke nog ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free