Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
war rädd att bli fri och bortstötte hans goda råd och
befriarens hand, liksom rörde den wid ett sår. Till på
köpet talade ormen äfwen till Alypius genom mig och
lade ut ljufwa snaror på hans wäg, för att snärja hans
rena och frigjorda fötter.
Han aktade mig högt och undrade öfwer, att jag satt
så fast i den köttsliga njutningens fjättrar, att jag hwar
gång wi talade om saken, förklarade det wara omöjligt för
mig att lefwa ogift. När jag såg hans förundran, gjorde
jag till mitt förswar gällande, hur stor skillnad det war
mellan hans tillfälliga erfarenhet i smyg, som han knappt
mindes och därför utan möda lätt kunde förakta, och
njutningen, som för mig blifwit en wana. Komme
därtill äktenskapets ärbara namn, borde han ej undra öfwer,
att jag ej kunde försmå detta lefnadssätt. På så sätt
började äfwen han tänka på äktenskap, icke af köttslig
åtrå, utan af nyfikenhet. Han sade sig wilja weta, hwad
det war, hwarförutan mitt lif, som han satte så högt,
icke syntes mig wara lif, utan ett straff. Själf fri, stod
han häpen inför min träldom och fick just därför lust att
pröfwa på. Kanske skulle han sedan själf råka i den
träldom, som wållade hans häpnad. Ty han wille göra
förbund med döden. Och den som älskar faran, råkar
däri. Det hederwärda äktenskapet, husets ledning och
barnens uppfostran, tilltalade oss båda föga. Jag
plågades isynnerhet häftigt af wanan att mätta det
omättliga begäret, som höll mig fången. Han drogs af sin
förundran närmare bojan. Så hade wi det, tills du,
o högste, som ej öfwergifwer stoftets barn, förbarmade
dig öfwer de arma och kom oss till hjälp på underbart
och förborgadt sätt.
13. Man yrkade ifrigt, att jag skulle gifta mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
