Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag anhöll om flickans hand och fick föräldrarnas löfte.
Min mor war angelägen, att jag en gång gift skulle
twås ren i dopets hälsobad. Hon såg med fröjd, att
jag dag för dag blef bättre beredd, och att hennes böner
och dina löften uppfylldes i min tro. När hon på min
önskan och af egen håg dagligen, innerligt och warmt
bad dig om en syn beträffande mitt giftermål, wille du
aldrig gifwa henne den. Hon såg några tomma, fantastiska
bilder, som framtwingades af hennes andes ifriga
sysselsättning med saken, och berättade mig därom utan sin
wanliga tillförsikt, som hon hade, då du wisat henne
något, snarare med ringaktning. Hon sade sig nämligen
hafwa på känseln, fastän hon ej kunde i ord uttrycka
skillnaden mellan dina uppenbarelser och hennes egna
inbillningar. Emellertid ifrade hon för mitt giftermål.
Flickan hade nästan twå år kwar till giftaswuxen ålder.
Men då hon behagade mig, wille jag wänta.
14. Wi woro flere wänner, som afskydde det
wanliga lifwets beswärliga bråk och möda och woro betänkta
och nästan fast beslutna att lefwa i ro, fjärran från
hopens wimmel. Allt hwad wi kunde äga, skulle wi
sammanslå till en egendom och ett hushåll. Tack ware
wår uppriktiga wänskap skulle ingenting tillhöra den ene
eller andre, utan allt skulle wara hwarje enskilds och allas
tillsammans. Ungefär tio, menade wi, kunde lefwa i ett
sådant samfund. Några bland oss woro mycket rika, mest
min landsman Romanianus, som då af sina
affärsförhållanden hade förts till hofwet, och som från
barndomen war min nära wän. Han war ifrigast för
företaget och hans ord betydde mycket, enär han war mycket
rikare än någon af oss andra. Wi beslöto, att twå och
twå årligen skulle som ett slags föreståndare sörja för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
