- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
118

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

njutningarnas än djupare afgrund återhölls jag endast
af fruktan för döden och din stundande dom, som under
wäxlande åsikter aldrig hade lämnat mitt hjärta. Jag
samtalade med mina wänner Alypius och Nebridius om
det högsta goda och det högsta onda och sade, att jag
skulle tillerkänna Epikurus priset, om jag ej i olikhet mot
honom trott på själens fortsatta lif och wedergällningens
utsträckning efter döden. Jag frågade: “om wi wore
odödliga och kunde lefwa i ständig kroppslig njutning utan
någon fruktan att mista den, hwarför skulle wi då ej
wara lyckliga, eller hwad skulle wi widare begära?“
Jag wisste ej, att just det hörde till min stora olycka,
att jag i min blindhet och mitt förfall ej kunde tänka
mig renhetens och den osjälfwiskt omfattade sedliga
skönhetens ljus, som ej det köttsliga ögat, utan endast andens
syn kan skåda. Jag eländige betänkte ej, ur hwilken källa
jag öste, när jag behagligt underhöll mig med mina
wänner om skamliga ting. Utan wänner kunde jag ej
wara lycklig ens i den sinnliga mening, hwari jag då i
rikt mått åtnjöt kroppslig wällust. Dessa wänner älskade
jag oegennyttigt och kände mig af dem omfattad i
oegennyttig wänskap tillbaka. — Ack, willsamma wägar! We
min dristiga själ, som hoppades finna något bättre, om
hon öfwergaf dig! Hon wrider sig fram och åter, åt alla
sidor, lägger sig upp och ner — allt är hårdt, endast
hos dig finns hwila. Men du är nära, frigör oss från
olycklig willfarelse, ställer oss på din wäg, tröstar oss och
säger: “skynden, jag bär eder och för eder fram och skall
bära eder alltfort“.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free