- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
117

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ambrosius. Wänkretsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det nödwändiga, så att de andra woro fria därför. Men
när wi började tänka på, om hustrurna skulle tillåta
detta — några woro redan gifta, wi skulle ju gifta oss
— gick hela den så wäl uttänkta planen i stycken och
måste öfwergifwas. Sålunda, tillbaka till suckar och
jämmer, till att trampa wärldens breda, nötta wägar!
Ty många tankar woro i wårt hjärta, men ditt rådslut
förblifwer i ewighet. Från dess höjd log du åt wåra
rådslut och förberedde dina egna. Du skulle gifwa oss
mat i rätt tid och öppna din hand och fylla wåra själar
med wälsignelse.

15. Under tiden förökades mina synder. Genom
det tilltänkta äktenskapet rycktes den kwinna, som delade
mitt läger, från min sida. Mitt hjärta, som war fäst
wid henne, sårades och blödde. Hon återwände till Afrika
med det löftet till dig att aldrig gifwa sig åt en annan
man. Hos mig lämnade hon en naturlig son, som hon
födt mig. Jag olycksalige tog ej henne till föredöme, utan
otålig öfwer de twå årens dröjsmål, innan jag kunde få
den jag friade till, skaffade jag mig, emedan jag war
slaf under lasten, icke angelägen om äktenskap, en annan
hvinna, ingalunda som hustru, för att min själs sjukdom
ända till äktenskapets regemente skulle oförändrad eller
ökad hållas wid makt och fortsättas i ständig slaftjänst
under wanan. Men såret, som skilsmässan från den
förra wållat, helades ej. Efter den bittra, heta smärtan
öfwergick det i förruttnelse. Smärtan war afswalnad,
men än hopplösare.

16. Dig ware pris, dig ware ära, du
förbarmandets källa! Jag blef eländigare, du kom närmare. Din
hand, som skulle draga mig ur träcken och twå mig ren,
war nära intill. Men jag wisste det ej. Från de köttsliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free