- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
129

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Nyplatonismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

wäg.“ Ty han ser till wår ödmjukhet och möda och
förlåter alla wåra synder. De som wandra på en högre
wisdoms styltor, höra honom icke, då han säger: “lären
af mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och I skolen
finna ro till edra själar“. “De känna wäl Gud, men
de ära och tacka honom icke såsom Gud utan hafwa
blifwit fåfängliga i sina tankar och deras oförnuftiga
hjärta har blifwit förmörkadt. Då de föregifwa sig wara
wisa, blifwa de dårar“. — — — — — — — — —

10. Då kände jag en maning att gå in i mig
själf, jag gjorde det under din ledning, och jag kunde
det, enär du wardt min hjälpare. Jag trängde in i min
warelses djup och såg där med min själs öga, sådant det
nu war, öfwer detta min själs öga, öfwer mitt förstånd ett
oföränderligt ljus, icke det wanliga, för hwarje kroppslig
warelse synliga ljuset endast i förstorad gestalt, så att det
blott lyste mycket klarare och uppfyllde allt med sitt sken.
Ett sådant ljus såg jag ej, utan det jag såg, war wida
skildt därifrån. Det stod icke öfwer mitt förstånd såsom
oljan öfwer wattnet och himlen öfwer jorden, utan det war
högre, därför att det skapat mig, och jag lägre, därför
att jag skapats däraf. Den som känner sanningen, känner
detta ljus, och den som känner det, känner ewigheten.
Kärleken känner det.

O, ewiga sanning och sanna kärlek och kära ewighet!
Du är min Guxd, till dig suckar jag dag och natt. När
jag först lärde att känna dig, upptog du mig, att jag
skulle se werkligheten af det jag såg, och att felet war
hos mig som såg. Du kastade min swaga blick tillbaka
in i mitt inre, upplysande det med en skarp strålglans,
och jag bäfwade af längtan och skräck. Jag fann mig
wara fjärran från dig i främmande land, och jag tyckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free