Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Afgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det samtalet upprepades flera gånger dem emellan.
Victorinus drog sig för att stöta sina wänner, stolta
afgudadyrkare; han trodde, att deras fiendskap skulle falla
öfwer honom från deras babyloniska wärdighets höjd
liksom från Libanons cedrar, som Herren ännu icke
nedbrutit. Men genom fortsatt läsning och fördjupande
wann han kraft och fruktade att förnekas af Kristus
inför hans heliga änglar, om han fruktade att bekänna
honom inför människor. Han såg sig skyldig till ett
swårt brott däri, att han blygdes för hemligheterna i
ditt ords förnedringsgestalt, han som icke blygts öfwer
de stolta afgudarnes gudlösa offertjänst, utan själf stolt
tagit efter den. Nu lämnade han sin falska blygsel och
rodnade inför sanningen. Helt owäntadt och plötsligt
sade han till Simplicianus, efter hwad denne berättade:
“låt oss gå i kyrkan tillsammans, jag will bli kristen“.
Denne kunde knappt behärska sig för glädje och
gjorde honom sällskap. Nu erhöll han underwisning om
trons grundsanningar och anmälde sig snart till dopets
pånyttfödelse, till Roms förundran, men till kyrkans
glädje. De stolta hedningarne “sågo det och harmades,
de beto sina tänder samman och tärdes bort“. Men till
dig, Herre Gud, satte din tjänare sitt hopp, och han wände
sig icke till fåfänglighet och lögnens galenskap.
Slutligen kom den stunden, då Victorinus skulle
bekänna sin tro. De som skola få tillgång till din nåd i
dopet, pläga i Rom aflägga sin trosbekännelse efter ett
fast bestämdt, inlärdt formulär inför hela menigheten
från en upphöjd plats i kyrkan. Åt Victorinus erbjödo
emellertid de äldste att slippa med så stor offentlighet
aflägga sin trosbekännelse, såsom seden war med en och
annan, som war blyg och ängslig af sig. Victorinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
