- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
154

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Afgörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de andra. När de omsider funno dem i hyddan, bådo
de dem gå med tillbaka, eftersom det led mot aftonen.
Men dessa omtalade sitt beslut och sin föresats och huru
denna åstundan uppkommit och befästats hos dem. De
bådo de andra icke lägga hinder i wägen, ifall de också
själfwa icke wille sluta sig till dem. Ponticianus och
hans wän ändrade icke sitt förra lif, men de gräto öfwer
sig själfwa, berättade han. De önskade fromt sina
wänner lycka och anbefallde sig åt deras böner. Sedan gingo
de tillbaka till palatset med hjärtat bundet wid jorden,
medan de twå andra stannade i kojan med hjärtat fästadt
wid himmelen. Båda woro trolofwade. När kwinnorna
hörde det skedda, inwigde äfwen de sig åt dig.

7. Sådan war Ponticiani berättelse. Men du,
Herre, wände min blick, medan han talade, in i mitt
eget inre. För att slippa ge akt på mig själf hade jag
liksom wändt ryggen åt mig. Men nu ställde du mig
framför mina egna blickar, för att jag skulle se, hur
förwriden och smutsig, hur full af fläckar och sår jag war.
Jag såg det och förskräcktes och kunde icke fly bort från
mig själf. Om jag sökte wända mig bort, hörde jag
dock hans berättelse, och du ställde åter fram mig och
målade mig för mina ögon, så att jag skulle märka min
orättfärdighet och hata den. Jag såg den, men jag låtsade
ej om den och höll den tillbaka — och glömde den.

Men med min brinnande kärlek till dem, om hwilkas
wälsignade själstillstånd jag hade hört, huru de lämnade
sig helt åt din läkedom, wäxte min afsky och mitt hat
mot mig själf, om jag jämförde mig med dem. Ty många
år — wid det laget tolf år — hade förflutit, sedan jag
i mitt nittonde år af läsningen af Cicero’s Hortensius
hade uppwäckts till att söka sanningen. Men jag upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free