Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Afgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköt att förakta jordisk lycka och ägna hela min tid åt
dess efterforskande, fastän redan det att söka sanningen —
jag talar icke om att finna henne! — måste föredragas
framför folkens skatter och riken och öfwerflöd på
kroppens njutningar. I min olycksaliga ungdom, olyckligast
i själfwa sin begynnelse, hade jag rent af bedt dig om
kyskhet, sägande: “gif mig kyskhet och återhållsamhet —
men icke genast!“ Jag war rädd för att du strax skulle
höra mig och bota mig från begärelsens sjukdom, som
jag hellre wille gå igenom än få häfd. Jag gick på
onda wägar i gudlös wantro. Ingalunda war jag
öfwertygad om wantron, men föredrog den framför andra
läror, som jag icke fromt sökte, utan fientligt bekämpade.
Jag hade intalat mig, att mitt uppskof dag från dag
med att öfwergifwa wärlden och följa endast dig berodde
på min owisshet om målet att rikta min färd mot. Nu
war den dagen kommen, då jag stod naken inför mig
själf och mitt samwete bannade mig: “Hwar är du, tunga?
Du sade ju, att du af owisshet om sanningen ej wille
lägga bort fåfänglighetens börda. Nu wet du sanningen,
men ännu trycker bördan dig, medan andra, som icke
tärts af sökande och icke tänkt däröswer i ett tiotal år
eller mer som du, låta wingarne wäxa på friare axlar.“
Så gnagdes jag inwärtes och upprördes häftigt af en
förskräcklig blygsel under Ponticiani berättelse.
När han hade slutat och fått sagt sitt ärende, gick
han. Men jag gick in i mig själf. Hur talade jag icke
mot mig själf? Hur piskade jag ej min själ med ordens
skarpa gissel, för att hon skulle följa mig, då jag försökte
sluta mig till dig! Hon höll tillbaka och wägrade, men
ursäktade sig ej. Alla skäl woro uttömda och
öfwerwunna. Endast en stum bäfwan stannade kwar. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
