- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
161

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Afgörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höll mig dock fast. Du ansatte mig dock, Herre, i mitt
hjärtas djup, och med strängt förbarmande fördubblade
du fruktans och skammens slag, att jag icke åter skulle
gifwa efter och låta den swaga, klena länk, som fanns
swar, i stället för att bräckas, stärkas igen och binda
mig hårdare. Jag sade nämligen till mig själf: “nu må
det ske straxt, straxt“, och på ordet wille jag låta beslutet
följa. Jag war så nära, men gjorde det ändå ej. Dock
föll jag ej heller tillbaka i det gamla, utan stod nära
intill och andades ut. Jag tog ny ansats och kom något
litet närmare, så nära att jag kunde nå och fatta målet.
Men jag war ändå ej framme, jag hwarken nådde eller
fattade det, utan twekade att dö från döden och lefwa
för lifwet. Det inwanda sämre hade mer makt hos mig
än det owana bättre, och ju närmare ögonblicket för
min förwandling kom, desto mer grep mig bäfwan; dock
förmådde den ej rycka mig tillbaka eller åt sidan, utan
endast hålla mig i obeslutsamhet.

Hör den ömklighet och tomhet som höll mig tillbaka!
Mina gamla älskarinnor ruskade mig i min köttsliga
warelse och hwiskade: “tänker du öfwergifwa oss? Från
det ögonblicket skola wi aldrig wara hos dig i ewighet“.
“Från det ögonblicket blir försakelse af mångahanda din
lott i ewighet.“ Hwad trängde sig icke på mig i detta
“mångahanda“, min Gud! Må din barmhärtighet wända
det bort från din tjänares själ! Hwilka smutsiga, hwilka
skamliga bilder trängde sig icke på mig! Jag hörde dem
nu endast swagt, de wågade icke öppet säga emot mig
eller gå i wägen, utan de liksom tisslade bakom min rygg
och ryckte förstulet i mig, för att jag skulle se tillbaka.
De lyckades fördröja mig och göra mig tweksam att rycka
mig lös från dem för att ila, dit jag kallades. Wanans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free