Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“gifwa glädje i mitt hjärta“. När mina läppar läste
dessa ord och mitt hjärta tillägnade sig dem, ropade jag
högt; nu wille jag icke hopa jordiska håfwor, slukande
timligheten och uppslukad af den, när jag i ewighetens
enda nödwändiga hade “säd och win och olja“.
I den följande wersen utropade jag ånyo ur djupet
af mitt hjärta: “o, i frid will jag hwila, ja i wäsendet
själft“. Hör widare: “Jag will lägga mig ned och somna
in“. Ja, hwem kan stå emot oss, då det ordet fullbordas,
som står skrifwet: “Döden är uppslukad i seger?“ Du är
wäsendet själft, ty du förwandlas ej. I dig är glömskans
ro från all wedermöda, ty ingen annan består jämte dig.
Herre, du som har befästat mig i hoppet, icke är jag till
för att winna något annat än dig.
Jag läste och glödde, men fann ej, hwad jag borde
göra med de döfwa och döda, som jag själf tillhört en
gång, medan jag war en fördärflig, en bitter och blind
smädare af den skrift, som är söt af himmelens honung
och ljus af ditt ljus. Jag tärdes af sorg öfwer den
skriftens fiender.
När skall jag kunna förtälja allt från dessa dagars
helgd och hwila? Jag glömmer och förtiger ej ditt gissels
skärpa och ditt förbarmandes underfulla beredwillighet.
Jag fick häftig tandwärk, så att jag icke kunde tala. Då
föll det mig in att uppmana de mina att bedja om
förskoning för mig till dig, du all frälsnings Gud. Jag skref
det på en waxtafla och lät dem läsa. Så snart wi böjt
knä i uppriktig bön, gick smärtan bort. Men, hwad war
det för en smärta och huru gick den bort? Jag
förfärades, jag bekänner det, min Herre och min Gud; ty jag
hade aldrig i mitt lif erfarit något sådant. Dina tecken
trängde in i mitt wäsendes djup, och jag prisade ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
