Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, att de kunnat höra mig, de som ännu älska
fåfänglighet och fara efter lögn! De skulle kanske hafwa råkat i
uppror och utspytt lögnen. Och du skulle hafwa hört
deras böner till dig. Ty han, som manar godt för oss
hos dig, är werkligen lekamligen död för oss.
Jag läste: “wredgens och synden icke“, och jag
rördes däraf, min Gud, jag, som redan hade lärt mig att
wredgas på mig själf för de begångna synderna, till att
icke synda widare. Rättmätig war denna min wrede, ty
det war icke en främmande natur från mörkrets wärld,
som syndade i mig, såsom de säga, som icke wredgas på
sig, utan “samka öfwer sig wrede på wredens dag, när
Guds rättwisa dom warder uppenbarad“.
Mitt goda war icke längre något utwärtes, som
kunde sökas med lekamliga ögon i denna solens ljus.
Ty de, som söka sin glädje i den yttre wärlden, gå lätt
upp i de ting, som synas och äro förgängliga, och söka
stilla andens hunger med tankebilder från timlighetens
wärld. O, att de ledsnade wid sin swält och sade: Hwem
skall låta oss se, det godt är?“ Låt oss då säga, så att
de höra det: “På oss aftecknas ditt ansiktes ljus, Herre.“
Ty wi äro icke det ljus, “som upplyser alla människor“,
utan wi upplysas af dig, för att wi, som fordom woro
mörker, må blifwa ljus i dig. O, att de såge det själens
ewiga goda, som jag led öfwer att icke kunna wisa dem,
emedan jag själf smakat det; ack, om de wände sig till
mig med sin från dig bortwända håg och sade: “Hwem
skall låta oss se det godt är?“ Ty inne i mitt hjärtas
fördolda rum, där jag wredgades på mig själf, där
jag kände ångerns stygn, där jag slaktat och offrat min
gamla människa och i hopp till dig begynt tänka på mitt
sinnes förnyelse, där hade du börjat hugna mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
