- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
188

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig med förnyad häftighet. Det kom icke till tårar
eller en förwandling i ansiktsuttrycket. Men jag wisste,
hwad jag sammanpressade i mitt hjärta. Jag förebrådde
mig häftigt, att jag war så gripen af denna mänskliga
lott, som måste komma en gång, och som tillhör wåra
jordiska willkor; sålunda sörjde jag öfwer min sorg och
kwaldes af en dubbel smärta.

När sedan kroppen bars ut, följde jag med och kom
tillbaka utan tårar. Icke ens under bönerna, som wi
uppsände till dig, grät jag, medan wår återlösnings
offer frambars för den aflidna. Efter plägseden nedsattes
liket under tiden bredwid grafwen, innan det sänktes ned
däri. Då grät jag ej, utan dolde hela dagen min smärta
och bad dig med ängslan i hjärtat, så godt jag kunde,
att bota min sorg. Du gjorde det ej, troligen för att
lägga mig på minnet genom denna lärdom, hwilket band
wanan är äfwen för ett sinne, som redan närer sig af
ditt oswikliga ord.

Jag tog mig äfwen för att gå till badet, emedan jag
hade hört, att wår benämning på bad, som kommer från
grekiskan, innebär, att bad förjagar ängslan ur själen.
Men jag bekänner inför din barmhärtighet, du de fader-
och moderlösas Gud, att jag lämnade badet lika
bedröfwad som jag gick dit. Swettningen kunde icke pressa
den bittra sorgen ur mitt hjärta. Sedan lade jag mig
till sömns och waknade med märkbart mildrad smärta.
Medan jag war ensam i min bädd, erinrade jag mig
din tjänare Ambrosii sanna ord i sången:

O Gud, som skapat allt och styr

din himmels werk, du dagen klär
i ljusets dräkt, och när den flyr,

du nattens hulda ro beskär,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free