Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fri. Monnica. Hänryckning. Moderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämmer, ty sådant plägar betyda, att man beklagar den
döendes olycka eller hans fullkomliga förintelse. Men här
fanns ingen olycka och ingen fullständig död. Detta
bewisades af de säkraste wittnesbörd, af hennes lif och af
hennes uppriktiga tro.
Hwarför war då smärtan i mitt inre så häftig?
Det war det färska såret efter ett innerligt, ljufligt
samlif, som plötsligt afbröts. Jag kunde wara lycklig öfwer,
att hon under sin sista sjukdom hade talat ömt om min
omwårdnad, kallat mig en god son och sagt i sitt
öfwermått af moderskärlek, att hon aldrig hört från min mun
något hårdt eller sårande ord mot henne. Men hwad
war detta, min Gud, du som skapat oss? Hur kunde den
heder, jag bewisade henne, jämföras med hennes tjänande
hängifwenhet för mig? Därför, när jag beröfwades en
så stor tröst, wardt det ett swidande sår i min själ, och
det war, som om mitt lif slets itu. Så innerligt woro
wi förenade till ett.
När gossen blifwit stilla, tog Euodius instrumentet
och började sjunga en psalm. Wi swarade honom alla:
“Om nåd och rätt will jag sjunga för dig, Herre.“
Många bröder och fromma kwinnor kommo tillstädes,
när de hörde hwad som skett. Medan de, som hade det
på sin lott, enligt öflig sed träffade anstalter för
begrafningen, talade jag i en lämplig del af huset med dem,
som icke wille lämna mig, om det som tillfället gaf wid
handen. Så mildrade jag med sanningens balsam min
sorg, som du kände, men som de icke märkte. De lyssnade
uppmärksamt och trodde, att jag ej kände någon sorg.
Men inför dina öron, där ingen af dem kunde höra,
bannade jag mitt hjärtas wekhet och sökte betwinga min
sorg. En stund gaf den wika. Men så kom den öfwer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
