Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARFSYNDEN.
79
såsom en ond begärelse, hvilken kan sägas hafva trädt i
stället för den förlorade rätt färdigheten. Ty emedan den
för-därfvade naturen icke kan frukta Gud, älska honom och tro på
honom, eftersträfvar och älskar hon blott det köttsliga. Guds
dom åter antingen föraktar hon på grund af (köttslig)
säkerhet eller hatar hon, därför att hon fruktar den. Sålunda
in-begripes hos Augustinus såväl bristen (af den ursprungliga
rättfärdigheten) som äfven den syndiga böjelse, som trädt i
dess ställe. Och icke heller består den onda begärelsen i endast
ett fördärf af kroppens egenskaper, utan äfven i de högre
krafternas onda böjelse till det köttsliga. De inse icke heller
själfva orimligheten i hvad de säga, då de samtidigt med att de
tillägga människan den onda begärelsen också — utan att
denna blifvit af den helige Ande dödad — tillägga henne
förmågan att älska Gud öfver allting.
Yi hafva därför i vår beskrifning af arfsynden med rätta
uttryckligen framhållit båda dessa sidor, nämligen dels
bristerna att icke kunna tro på Gud, icke kunna frukta och älska
Gud, samt dels ock den onda begärelsen, som eftersträfvar det
köttsliga i strid mot Guds ord, d. v. s. eftersträfvar icke endast
kroppens vällust, utan ock köttslig vishet och rättfärdighet,
förtröstar härpå och föraktar Gud. Och icke blott de gamla
kyrkolärarna utan äfven de mer insiktsfulla bland de nyare
lära, att arfsynden är just detta, nämligen den angifna bristen
och den onda begärelsen. Så säger nämligen Thomas:
Arfsynden innefattar en brist af den ursprungliga
rättfärdigheten och därjämte äfven ett orätt förhållande emellan själens
förmögenheter, hvarför den är icke blott en brist utan och ett
fördärfvadt tillstånd. Bonaventura säger: Då nian frågar hvad
arfsynden är, bör svaras, att den är en ohejdad begärelse. Med
rätta svaras ock, att den är en brist af den rättfärdighet,
hvilken vi böra äga. Och i hvartdera af dessa svar innehålles det
andra. Detsamma menar ock Hugo, när han säger, att
arfsynden är en okunnighet i själen och en ond begärelse i köttet,
hvarmed han angifver att vi födas med okunnighet om Gud,
otro, misströstan, förakt för Gud och hat till honom. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
