Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
AUGSBURG SK A BEKÄNNELSENS APOLOGI.
detta inbegriper han nämligen i okunnigheten. Och dessa
meningar öfverensstämma äfven med den heliga Skrift, ty Paulus
nämner stundom uttryckligen brislen, såsom då han i 1 Kor.
2; J4 säger: Den na lur li (/a människan fattar intet af det som
tillhör Guds Ande. På ett annat ställe (Rom. 7: 5) säger lian
den onda begärelsen vara verksam i våra lemmar och bära fru kl
ät döden. Angående såväl det ena som det andra kunde vi väl
anföra många fler skriftställen, men i en klar sak kräfvas
icke många vittnen, och hvarje förståndig läsare måste ju inse,
att det att vara utan gudsfruktan och tro icke blott är
verksynder, utan ständigt förblifvande brister i vår icke
pånytt-födda natur.
Yi lära alltså om arfsynden intet annat än den heliga
Skrift och den allmänneliga kyrkan, utan vi hafva endast
jramdragit och bragt i ljuset Skriftens och kyrkofädernas
viktigaste tankar, som genom de nyare teologernas spetsfundiga
tvister blifvit alldeles undanskymda. Det är ock uppenbart,
att de nyare teologerna icke rätt uppfattat, hvad
kyrkofäderna menat, då de talat om bristen (af den ursprungliga
rättfärdigheten). Men en rätt kännedom om arfsynden är nödvändig,
ty man kan icke förstå storheten af Kristi nåd utan att känna
sina egna brister. All människans rättfärdighet är inför Gud
endast, skrymteri, om vi icke erkänna, att; hjärtat af na,turen är
utan kärlek till Gud, gudsfruktan och förtröstan på Gud.
Därför säger ock profeten (Jer. 31: 19): Sedan jay har kommit till
besinning, slår jag mig på länden. Likaledes Ps. 116: 11: Jag
måste säga i min ångest: »alla människor äro lögnaktiga»,
(1. v. s. tänka icke rätt om Gud.
Här klandra nu våra motståndare skarpt Luther, emedan
lian liar skrifvit, att; arfsynden kvarblifver efter dopet, och de
tillägga, att, denna artikel med rätta har blifvit förkastad af
Leo X. Men Ers Kejserliga Majestät skall finna, att en
uppenbarligen falsk beskyllning här föreligger, ty motståndarna
veta väl i livad mening Luther uttalat detta att arfsynden
kvarblifver efter dopet. Han har alltid skrifvit, att arfsynden
borttager (tillraknandet af) arfsyndens skuld, ehuru syndens »ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
