Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARFSYNDEN.
81
terial», såsom de kalla clet, d. v. s. den onda begärelsen
kvarstår. Angående detta material har han äfven tillagt, att den
helige Ande, hvilken genom dopet gifves, börjar att döda den
onda begärelsen och skapa en ny sinnesriktning i människan.
På samma sätt uttrycker sig äfven Augustinus, då han säger:
Synden förlätes i dopet, icke så att den icke längre finnes till,
ulan så att den icke tillräknas. Här erkännes uttryckligen, att
synden finnes, d. v. s. kvarblifver, ehuru den icke tillräknas,
och denna mening har så vunnit senare kyrkolärares bifall, att
den till och med upptagits i dekreterna. Emot Julianus säger
Augustinus likaledes: Den lag, som är i våra lemmar, är
genom den andliga pånyttfödelsen förlåten, men kvarblifver i det
dödliga köttet. Den är förlåten, emedan skulden borttages
genom sakramentet, hvarigenom de troende pånyttfödas. Men
den kvarstår så till vida som den uppväcker (onda) begär, mot
hvilka de troende kämpa. Att älven Luther så menat och lärt,
veta våra motståndare, men då de icke kunna ogilla själfva
saken, söka de förvränga hans ord för att genom detta
konstgrepp få honom dömd.
De påstå vidare den onda begärelsen vara ett straff och
icke någon synd, medan Luther säger, att clen är synd.
Såsom vi ofvan framhållit säger Augustinus arfsynden vara en
ond begärelse. Huruvida detta uttryck är olämpligt därom ma
de tvista med Augustinus. För öfrigt säger Paulus (Rom.
7: 7, 23): Jag hade icke vetat af begärelsen, om icke lagen hade
sagt: »Du skall icke begära», samt: Jag ser en annan lag i
mina lemmar? som kämpar mot den lag, som är i min ande, och
griper mig fången i syndens lag, som är i mina lemmar. Dessa
vittnesbörd kunna icke genom några spetsfundigheter göras
om intet. Ty med klara ord kalla de begärelsen synd, hvilken
flock icke tillräknas dem, som äro i Kristus, ehuru den i och
för sig är vard döden, om den icke tillgifven. Obestridligen
har detta varit kyrkofädernas mening, ty Augustinus
vederlägger utförligt deras mening, som ansågo begärelsen hos
människan icke vara synd, utan ett adiaforon (mellanting, som är
fi—110630. B ens nw, Svens k fi kyrkans bekännelseskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>