Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tolfte artikeln. Om mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SAKRAMENTETS BRUK OCH OM OFFRET.
301
ordet i nya förbundet det nådelöfte, som är förbundet med
tecknet. Nya testamentets löfte är åter löftet om syndernas
förlåtelse, såsom instiftelseorden i Luk. 22: 19 betyga: Detta
är min lekamen, som för eder varder utgifven. Denna kalk
är det nya förbundet i mitt blod, hvilket varder utgjutet för
många till syndernas förlåtelse (1 Kor. 11: 25; Matt. 26: 28).
Ordet tillbjuder alltså sj^ndernas förlåtelse, och ceremonien är
liksom en i målning framställd bild af ordet, eller — såsom
Paulus kallar det i Rom. 4: 11 — ett insegel, bekräftande
löftet. Därför, liksom löftet icke är oss till nytta, om det icke med
tro mottages, så är oss icke heller ceremonien till någon nytta,
om icke tron kommer till, hvilken är visst öfvertygad om att
syndernas förlåtelse här tillbjudes. Och denna tro gifver det
förkrossade hjärtat nytt mod. Och liksom ordet är gifvet för att
uppväcka denna tro, så är sakramentet instiftadt, för att denna
sinnebild, som vi med våra ögon se, skall beveka hjärtat till
tro. Ty g*enom dessa, nämligen ordet och sakramentet, verkar
den helige Ande.
Och ett sådant bruk af sakramentet, då tron lefvandegör
förskräckta hjärtan, är en nya testamentets gudstjänst, i och
genom hvilken andliga verkningar ske, såsom (köttets)
dödande och (andens) lefvandegörelse. Och härtill har Kristus
instiftat det, då han befaller att göra det till hans åminnelse.
Ty att göra något till Kristi åminnelse, det är något annat än
att tanklöst utföra en handling eller gifva en slags
framställning af hvad som skett, såsom man i skådespelen firar
Herkules’ eller Odysseus’ minne, det är nämligen att minnas Kristi
välgärningar och omfatta dem med tron för att vi genom
densamma må lefvandegöras. Därför heter det i Ps. 111: 4 f.:
Han har låtit sina under vara i åminnelse; nådig och
barmhärtig är Herren. Han gifver mat åt dem, som frukta honom.
Detta hänvisar oss på, att vi i sakramentet skola lara oss inse
Gnds vilja och barmhärtighet, ty den tro, som inser och fattar
Guds barmhärtighet, den lefvandegör. Och detta är den
förnämsta användningen och nyttan af sakramentet, hvaraf ock
framgår, dels hvilka som äro väl beredda att gå till Herrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
