Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tolfte artikeln. Om mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
AUGSBURG SKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
nattvard, nämligen de ängslade samvetena, samt dels ock liuru
de skola bruka detta sakrament.
Härtill kommer nu ock offret. Ty en och samma sak kan
hafva flera syften. Då samvetet, som genom tron fått nytt mod,
förnimmer från hvilken ångest det har blifvit befriadt, känner
det en innerlig tacksamhet för Kristi välgärning och hans
lidande, och nattvardsgången sker då till Guds pris, så att vi genom
denna lydnad (för Kristi anordning) bevisa vår tacksamhet och
betyga, huru högt vi lofva och prisa Guds gåfvor. På så sätt
varder nattvarden ett lof offer.
Och äfven kyrkofäderna tala om nattvardens tvåfaldiga
betydelse, nämligen om samvetenas tröst och om tacksägelsen eller
löfvet. Den förra af dessa hänför sig till nattvarden såsom
sakrament, den senare till nattvarden såsom offer. Om trösten
säger Ambrosius: »Kommen till honom (Kristus) och fån
aflösning, ty här är syndaförlåtelse. ’Hvem är han?’ frågen I.
Hören hvad han själf säger i Joh. 6: 35: Jag är lifvets bröd. Ben
som kommer till mig, han skall icke hungra, och den som tror på
mig, han skall aldrig törsta.» Här betygar han, att syndernas
förlåtelse gifves i sakramentet, och han betygar äfven att den
måste mottagas med tron. Man finner hos kyrkofäderna en
oändlig rad af vittnesbörd, som utsäga detsamma, men
motståndarna förvränga dem alla och tillämpa dem på den utvärtes
handlingen såsom sådan och dess tillämpande på andra, ehuru
fäderna uttryckligen fordra tron och tala om hvars och ens
enskilda tröst och icke om någon tillämpning på andra.
Vi läsa ock (hos kyrkofäderna) uttalanden om tacksägelsen,
såsom dessa sköna ord af Cyprianus om fromma
nattvardsgäster: »Fromheten ser å ena sidan på gåfvorna och å andra sidan
på de förlåtna synderna, då den hembär sin tack för denna rika
och ymniga välgärning», d. v. s. fromheten ser på gåfvorna och
de förlåtna synderna, då den jämför storleken af Guds
välgärningar och storheten af vårt elände, död och synd, och den
hembär sitt tack. Häraf har nattvardens benämning ed^agiörla
(tackoffer) i kyrkan uppkommit. Men icke är själfva
ceremonien i och för sig en sådan tacksägelse, som skall hållas för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
