Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företal till den kristliga Konkordieboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Företal.
visade, de, ledda af den Helige
Ande, skola tillika med oss, våra
kyrkor och skolor vända sig till
Guds ords ofelbara sanning.
Teologerna och kyrkans tjänare
åligger det att med Guds ord påminna
också dem, som af enfald och
okunnighet fara vill, om deras själafara
samt varna dem, på det att icke
den ene blinde må låta förleda
sig af den andre. Därför betyga
vi ock härmed i Guds, den
Allsmäktiges, och hela kristenhetens
åsyn, att vår tanke och mening
med denna kristliga
förlikningsskrift ingalunda är att vålla arma,
tryckta kristna besvär och
förföljelse. Ty likasom vi af kristlig
kärlek hafva synnerligt
medlidande med dem, så hafva vi ock
afsky och hjärtligt misshag mot
förföljarnes raseri och vilja visst
icke göra oss medskyldiga i det
blod, som helt visst skall utkräfvas
af förföljarne på Herrens stora dag
inför Guds allvarliga och stränga
domstol och för hvilket dessa skola
hafva att aflägga en svår
räkenskap.
Vår tanke och mening har,
såsom nämndt blifvit, alltid varit den,
att inom våra landområden, skolor
och kyrkor icke skulle firas eller
förkunnas någon annan lära än
den, som är grundad i den heliga
skrift och innehålles i den
augsburgiska bekännelsen och
apologien (rätt fattad och förstådd), att
intet däremot stridande skulle
tillstädjas. I detta syfte är ock denna
förlikningsskrift uppsatt och
författad. Därför vilja vi återigen
offentligen inför Gud och hvar
man hafva betygadt, att vi med
denna vår förklaring angående de
omtvistade artiklarna icke velat
framställa någon ny eller annan
bekännelse än den, som en gång
i Augsburg 1530 öfverlämnades
till kejsar Karl d. 5:te, kristlig i
åminnelse, utan att vi endast velat
hänvisa våra kyrkor och skolor
först och främst till den heliga
skrift och de allmänna symbolerna
och därnäst till ofvannämnda
augsburgiska bekännelse. Vi vilja
härmed också allvarligt förmana
därtill, att i synnerhet den ungdom,
som uppfostras till kyrkans tjänst
och det heliga prästämbetet, måtte
med trohet och flit blifva
undervisad häruti, på det att den rena
läran och trosbekännelsen må med
den Helige Andes hjälp och
bistånd varda förvarad och
fortplantad till våra efterkommande allt
intill vår ende förlossares och
saliggörares, Jesu Kristi, härliga
tillkommelse.
Då nu detta så förhåller sig och
vi af de gudomliga, de profetiska
och apostoliska skrifterna blifvit
vissa i vår kristliga tro och
bekännelse och våra hjärtan och
samveten genom den Helige
Andes nåd blifvit i den befästade,
så hafva vi trott oss böra utgifva
denna Konkordiebok. De många
villfarelserna, förargelserna,
striderna och långvariga söndringarna
gjorde det till den högsta och
tvingande nödvändighet att bringa
till stånd en på Guds ord grundad
förklaring och förlikning af alla
uppkomna tvister, enligt hvilken
den rena läran kunde blifva känd
och skild från den falska. Den
medför ock det, att det icke kan
stå oroliga och trätlystna
människor, som icke vilja bindas af
någon bestämd läronorm, fritt att
efter behag framkalla
förargelseväckande split, införa och försvara
orimliga villfarelser, hvaraf följden
skulle kunna blifva, att den rena
läran slutligen förmörkades och
ginge förlorad samt att
eftervärlden intet annat finge ärfva än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
