Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Andra missbruket (23:e art.). Att de hafva förbjudit prästerna äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 Augsburgiska Bekännelsen. 1. o. 2. Missbr. (22. o. 23. Art.)
till att lefva obesmittade utan
äktenskap. Ty Gud har skapat
människan, att hon skall vara
fruktsam, föröka sig och uppfylla
jorden, som skrifvet är 1 Moseb. 1.
Sä är det ock icke uti människors
makt eller våld att utan Guds
särskilda verk och gåfva förändra
Guds skapelse och ordning.
Därföre skola alla, som icke äro
bekväma till kyskhet, gifva sig i
äktenskap. Ty ingen människolag,
intet löfte förmår omintetgöra Guds
befallning och ordning. För dessa
orsakers skull lära de, att för
prästerna är lofligt taga sig hustrur.
Dessutom är det klart nog, att
prästerna uti den gamla Guds
församling hafva ock varit äkta män.
Ty S. Paulus har ock befallt, att
man skall välja den till biskop,
som en hustrus man är, 1 Timot. 3.
Och för fyra hundra år sedan
äro prästerna uti Tyskland med
våld tvingade ifrån äktenskapet,
hvilka ock så häftigt stodo
däremot, att ärkebiskopen i Mainz, som
allmänt förkunnade påfvens edikt
och mandat om denna sak, hade
så när af vreda präster blifvit
ihjälslagen i upploppet. Och samma
sak blef sedan så otillbörligt och
skamligt behandlad, att icke
allenast äktenskapet därefter blef
prästerna förbjudet, utan ock de, som
voro äkta makar, blefvo frånskilda
hvarandra emot all både Guds lag
och mänsklig lag och mot själfva
Canones, som icke allenast
afpåf-varne utan ock af lofvärda
allmänna kyrkomöten äro gjorda och
stadgade.
Och efter det människans natur
emot världens ände blifver
svagare, är det rätt och tillbörligt att
laga och tillse, att icke flera laster
insmyga sig i församlingen. Så
har ock Gud själf stiftat
äktenskapet, att det skulle vara en lä-
kedom mot människans svaghet.
Själfva Canones eller kyrkolagen
medgifver ock, att man väl må
understundom uti efterkommande
tider för mänsklig svaghets skull
lindra den gamla strängheten. Det
synes ock, att lärare i
församlingarna med tiden skola saknas, om
äktenskapet skall längre blifva
förbjudet.
Men efter det att Guds
uppenbara bud därpå är och Guds
församlings sedvana är af alla känd,
desslikes ock det orena
kyskhets-löltet föder af sig mångahanda
förargelser, horeri och andra
skamliga laster, som vore värda att
straffas af en god och rättsinnig
öfverhet; så är det likväl
underligt, att emot ingenting varder så
stor stränghet och grymhet öfvad,
som emot prästernas äktenskap.
Gud befaller, att man skall hålla
äktenskapet i ära och vördnad; af
världslig lag i alla väl ordnade
och inrättade samhällen, ja ock
hos hedningarna, är äktenskapet
mycket äradt och vördadt vordet.
Men nu plågas prästerna med
lifsstraff emot den gamla kyrkolagens
mening för ingen annan orsak än
för äktenskapet. Paulus kallar det
en djäflalära, som förbjuder
äktenskapet, 1 Timot. 4. Detsamma
kan man lätteligen förnimma vara
sant, då äktenskapsförbud med så
| hårda straff och jämmerliga
plå-j gor försvaras.
Men liksom ingen människolag
kan omstörta Guds befallning,
alltså kan icke heller något löfte
omintetgöra Guds bud. Sammaledes
råder ock Cyprianus, att de
kvinnor, som icke kunna hålla den
utlofvade kyskheten, må gifta sig.
Hans ord lyda så i den första
boken Epist. 11: «Om kvinnor icke
vilja framhärda, icke heller kunna,
så är det bättre, att de gifta sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
