Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Sjette missbruket (27:e art.). Klosterlefvernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41 Atigsburgiska Bekännelsen. 7. Missbr. (28. Art.)
några hafva sedan annorlunda
menat och lärt.
Men änskönt Guds bud om
äktenskapet synes befria största
delen ifrån klosterlöftena, gifva
likväl våra lärare en annan orsak,
hvarföre klosterlöftena böra
ogillas. Ty all gudstjänst af
människor, utan Guds bud och
befallning stiftad och utvald till att
förtjäna rättfärdigheten och Guds nåd,
är ogudaktig, såsom Kristus säger
i Matt. 15: »De tjäna mig fåfängt,
lärande den lärdom, som är
människobild». Och Paulus lär
allestädes, att man icke skall söka
rättfärdigheten uti våra stadgar och
gudstjänster, som äro af människor
diktade och upptänkta,utan att man
undfår henne genom tron, i det
vi tro oss anammas till nåd för
Kristi skull.
Men nu är klart, att munkarne
hafva lärt, att den gudstjänst, som
är af människor diktad och
upptänkt, kan tillfyllestgöra och betala
för synderna och förtjäna Guds
nåd och rättfärdigheten. Hvad är
detta annat än att vilja förminska
Kristi ära och förmörka och neka
den rättfärdighet, som kommer af
tron? Häraf följer, att de
klosterlöften, som nu hafva varit i bruk,
äro en sådan gudstjänst, som
ogudaktig och orätt är; därföre böra
de ock ogillas. Ty ett ogudaktigt
löfte, som sker emot Guds bud,
är ogildt och kraftlöst; ty intet
löfte bör vara något band till
synden, som den gamla kyrkolagen
säger.
Paulus lär, Galat. 5:te kap.: »I
hafven mist Kristus, I som genom
lagen viljen rättfärdiga varda; och
I ären fallna ifrån nåden.»
Därföre hafva ock de, som genom
klosterlöften vilja rättfärdiga varda,
mistat Kristus och äro ifrån Guds
nåd fallna. Ty äfven desamme,
som tillmäta klosterlöftena, att man
för deras skull undfår
rättfärdigheten för Gud, de tillmäta ock det
sina gärningar, som Kristi ära
egentligen tillhör. Det kan icke
heller nekas, att munkarne hafva
lärt, att de genom klosterlöften
och andra sådana sina stadgar
blifva rättfärdiga och förtjäna
syndernas förlåtelse. Ja, de hafva
uppdiktat gröfre villfarelser, i det
de säga sig kunna meddela åt
andra sina gärningar28. Om man nu
dem till förtret ville skärpa och
drifva detta, huru mycket kunde
man icke finna och sammanhämta,
som munkarne själfva nu
skämmas för? Därtill hafva de intalat
folket, att en sådan uppdiktad
gudstjänst är den kristliga
fullkomlighetens stånd; sådant är ju att
tillmäta sina egna gärningar
rättfärdigheten? Det är en icke ringa
förargelse i Guds församling att
förkunna för folket någon viss
gudstjänst, som är diktad af människor
utan Guds befallning, och lära, att
sådan gudstjänst gör människan
rättfärdig? Ty den rättfärdighet,
som kommer af tron, den man
allra mest skall lära i Guds
församling, blifver därigenom
förmörkad, när man ställer denna
sällsamma gudstjänst liksom en
ängla-gudstjänst människorna för
ögonen, som är, att man lofvar sig
vilja lefva i armod och fattigdom,
i ödmjukhet och utan äktenskap.
Därutöfver varder ock Guds bud
och den rätta gudstjänsten
förmörkad, när människorna höra, att
allena munkarne äro stadda uti
fullkomlighetens kall och stånd;
ty den kristliga fullkomligheten är
att allvarligen frukta Gud och dock
fatta en fast tro och stadeligen
förtrösta, att vi för Kristi skull hafva
en nådig och blid Gud, och
begära af Gud och vissserligen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
