Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Sjunde missbruket (28:e art.). Att biskoparne sammanblandat predikoämbetet och det världsliga regementet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Atigsburgiska Bekännelsen. 7. Missbr. (28. Art.)
det 15:de kap. förbjuder lägga
något ok på lärjungarnes hals, och
Paulus 2 Kor. 13 säger, att Herren
har gifvit oss makt till förbättring
och icke till fördärf; hvarföre
föröka då dessa synderna genom
sådana stadgar?
Men nu har man klara bevis af
den heliga skrift, hvilka förbjuda,
att man skall stifta sådana stadgar
att därmed förtjäna Guds nåd, eller
liksom om de skulle vara af nöden
till människornas salighet. Ty så
säger Paulus till Koloss, i det 2:dra
kap.: ’Så låten nu ingen göra eder
samvete öfver mat eller dryck eller
öfver bestämda helgedagar,
nymånader eller sabbater, hvilket är
skuggan af det, som tillkommande var;
men kroppen själf är i Kristus».
Och vidare: »Efter I nu döda ären
med Kristus ifrån de världsliga
stadgar, hvi låten I eder då
begripas med beskrifna stadgar,
likasom I ännu lef den i världen? De
där säga: Du skall ikke komma
vid det, icke smaka det, icke
handtera det; hvilket dock allt förgås
i brukningen och är efter
människors bud och lärdom, hvilka väl
hafva ett sken af visdom». Och
Paulus till Titus i det l:sta kap.
förbjuder uppenbarligen att akta
på judiska fabler och människors
bud, som draga sig ifrån
sanningen. Och Kristus i Matt. 15 säger
om dem, som drifva folket till
människostadgar: »Låten fara dem,
de äro blinda och blindas ledare;»
och ogillar alldeles sådana
gudstjänster, sägande: »Hvar och en
plantering, som min himmelske
fader icke planterat hafver, skall
uppryckas med rötterna».
Öm nu biskoparne hafva makt
till att betunga Guds församling
med otaliga stadgar och snärja
människornas samveten, hvi
förbjuder då den heliga skrift så ofta
att stifta eller höra
människostadgar? Hvi kallar hon dem en
djäflalära? Månne den Helige
Ande tillförene fåfängt varnat för
allt sådant? Därföre följer häraf,
att sådana ordningar, hvilka äro
stiftade såsom nödiga gudstjänster
eller i den meningen, att man
därmed sjcall förtjäna Guds nåd,
strida emot det heliga
evangelium, och att det för inga
biskopar är lofligt eller medgifvet att
stifta sådana gudstjänster eller
kräfva dem af Guds församling.
Ty det är af nöden behålla den
läran i Guds församling, som
lyder om den kristliga friheten,
nämligen att lagens träldom icke
behöfves till människans
rättfärdighet; såsom Paulus skrifver i
Galat. 5: »Så blifven nu
ståndande uti den frihet, med
hvilken Kristus oss friat hafver, och
låten eder icke på nytt fångas
under träldomens ok.» Ty den
förnämsta artikeln uti
evangelium måste ju hållas vid makt: att
vi undfå Guds nåd genom tron
på Kristus, utan vår förtjänst, och
icke förtjäna henne genom de
stadgar, som människor insatt
hafva.
Hvad skall man då döma om
söndagarna och andra sådana
kyrkoordningar? Därpå gifva våra
lärare det svar, att för biskopar
eller predikanter är lofligt och
tillåtet göra stadgar och
ordningar, på det i Guds församling
allting må skickligen tillgå, men
icke därföre, att vi genom sådana
stadgar skola förtjäna Guds nåd
eller betala och tillfyllestgöra för
synderna eller ock besvära
samvetena, i det de skola tro dem
vara en nödig gudstjänst och mena
sig synda, om de öfverträdde dem
utan att väcka någon förargelse.
Sålunda bjuder ock Paulus, 1 Kor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
