Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Sjunde missbruket (28:e art.). Att biskoparne sammanblandat predikoämbetet och det världsliga regementet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45 Angsbnrgiska Bekännelsen. 4. Missbr. (25. Art.)
dessa Kristi ord, Joh. 16: »Jag
har ännu mycket säga eder,
men I kunnen det icke nu bära.
Men när han kommer, som är
sanningens Ande, han skall leda
eder i all sanning.» De anföra
ock apostlarnes exempel uti
Apostlagärningarna i det 15:de kap.,
hvilka hafva förbjudit äta blod och
det, som var förkvafdt. De
anföra, att man förvandlat
sabbaten uti söndagen emot Tio Guds
bud, såsom dem synes. Och
intet exempel varder så mycket
framhållet och högt berömdt som
sabbatens förvandling. De
föregifva ock envist församlingens
makt vara ganska stor, eftersom
hon har något förändrat uti Tio
Guds bud.
Men om detta spörsmål lära
våra lärare sålunda, nämligen att
biskoparne icke hafva makt att
något stadga, som är emot Guds
Drd, såsom tillförene är bevisadt.
Detsamma lär ock den gamla
kyrkolagen, dist. 9. Nu är det ju
emot den heliga skrift att göra
ätadgar eller kräfva, att de må
hållas, på det att vi skola
tillfyllest-göra för synderna eller förtjäna
Guds nåd och rättfärdigheten, om
vi dem akta och hålla. Ty den
ära, som Kristus för sin
förskylan bär, varder försmädad, när vi
:aga oss fore att med sådana
stadgars hållande förtjäna
rättfärdig-leten för Gud. Men det är
uppenbart, att människostadgar äro
"ör sådana falska meningars skull
>taligt många vordna i
forsam-ingen, och att den lära, som är
)m tron, och den rättfärdighet,
;om af tron kommer,
dessförin-lan blifvit undertryckt. Tv med
iden äro flera helgedagar
stif-ade, flera fastedagar påbjudna,
lya ceremonier stadgade, nya sätt
ill att hedra helgonen uppfunna;
emedan de, som voro orsak och
upphofsman till sådana ting,
menade sig genom sådana gärningar
kunna förtjäna Guds nåd. Således
hafva fordom de gamla stadgarna
om bot och bättring blifvit
ganska många, hvilkas spår vi ännu
se uti den syndaplikt de fordom
gjorde.
Därtill göra dessa stadgars
upp-i diktare tvärt emot Guds bud och
befallning, i det de säga det vara
dödlig synd, när man icke håller
stadgarna om maten, dagarna och
andra sådana ting, och betunga
församlingen med lagens träldom,
liksom om det borde ibland de
kristna till att förtjäna Guds nåd
och rättfärdighet vara en
gudstjänst, som vore likformig med den
levitiska gudstjänsten, och som
Gud befallt apostlarne och
biskoparne att upprätta och stadga. Ty så
lyda någras skrifvelser. Och några
påfvar synas till en del vara
be-dragnagenom Moses lags exempel.
Härutaf äro de stora
samvetsbör-dorna komna: att det skall vara
dödlig synd att på helgedagar
arbeta med sina händer, fast man
ingen därmed förargar; att det
skall vara dödlig synd att
försumma sina sju läsetider; att visst
slags mat orenar människans
samvete; att fastor äro sådana verk
som blidka Gud; att synden uti
casu reservato, det är uti ett
förbehållet fall, icke kan varda
förlåten, med mindre dens
myndighet, som gjort förbehållet,
tillkommer, oaktadt själfva den gamla
kyrkolagen icke talar om
förbehåll för skulden utan om det
förbehåll, som beträffar kyrkans straff.
Hvadan hafva då biskoparne den
makt, att de må uppå Guds
församling lägga sådana stadgar
till att snärja samvetena, då ju
Petrus i Apostlagärningarna uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
