Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - I. Om arfsynden - II. Om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekännelsens Apol. el. Försvarssky. II. Om rättfärdiggörelsen. fc3
den medföljande onda begärelsen
äro både straff och synd; men
döden och andra timliga plågor
samt djäfvulens tyranni och välde
äro egentligen straff; ty den
mänskliga naturen är under träldom
gifven och hålles fången af djäfvulen,
som densamma med ogudaktiga
meningar och villfarelser bedårar,
förför och till allahanda slags
synder, skam och laster retar och
drifver. Som nu djäfvulen icke
kan öfvervunnen varda utan
genom Kristi hjälp och nåd, alltså
kunna ock icke vi af egna krafter
oss ifrån den träldomen fria och
förlossa. Själfva världshistorien
visar, hvilken stor makt djäfvulen
har uti sitt rike. Hela världen är
full af försmädelser emot Gud
samt ogudaktiga meningar och
läror, och med dessa band och
bojor håller djäfvulen många
fångna, som för världen synas vara
visa och rättfärdiga människor.
Hos andra visa sig stora och
grofva synder och laster. Som
nu Kristus är oss därtill gifven,
att han både dessa synder
såsom ock dessa straff borttaga
och djäfvulens rike, synden och
döden förstöra må; så kunna Kristi
nådevälgärningar icke erkännas,
utan att vi först vår fördärfvade
natur, stora jämmer, elände och
skröplighet rätteligen känna.
Därföre halva våra predikanter och
lärare om denna högst
nödvändiga artikel med all flit lärt och
predikat och intet nytt infört eller
förebragt utan den heliga skrift
och de gamla fäders meningar
framställt och förklarat.
Detta hålla vi före vara eders
kejserl. maj:t nog sagdt om de
barnsliga och ogrundade
beskyllningar, hvarmed våra motståndare
denna vår artikel obilligt och utan
orsak anf äktat och försmädat hafva.
Ty vi veta, att vi rätt lära och
däruti med den allmänneliga
kristna församlingen öfverensstämma.
Men om våra motståndare vilja
å nyo denna tvist upptaga, så skola
de icke saknas bland oss, som
dem svara och sanningen
upprätthålla skola. Tv våra vedersakare
förstå till en stor del icke hvad
de i denna höga och viktiga sak
tala. De tala ofta emot sig själfva,
ej heller kunna de rätteligen efter
sin egen slutkonst säga eller
förklara, hvad arfsvndens form ale
är, eller hvad arfsynden egentligen
är eller icke är, ej heller hvad
bristen är, som de så kalla, af
den första rättfärdigheten uti
paradiset. Men vi hafva icke här
velat med deras trätor och
stridigheter allt för noga förfara, utan
allenast de gamla fädernas mening,
hvilken vi ock följa, med bekanta,
brukliga och tydliga ord angifva
och förklara.
Den tredje artikeln hafva våra
vedersakare intet emot, uti
hvilken vi bekänna, att tvenne naturer
äro uti Kristus, nämligen att den
i mänskliga naturen är af ordet uti
dess persons enhet antagen. Och
att densamme Kristus har lidit och
är död vorden, på det han oss
med Fadren försona skulle, och är
uppväckt, att han må regera,
rätt-I färdiggöra och heliggöra dem, som
tro m. m. efter det apostoliska
och nicænska symbolum.
II. Om rättfärdiggörelsen.
Uti den fjärde, femte, sjette och
sedan uti den tjugonde artikeln
fördöma våra motståndare oss
där-i före, att vi lära, att människorna
icke försitta förtjänsters skull utan
af nåd för Kristi skull syndernas
förlåtelse undfå genom tron på
Kristus. Bägge dessa stycken för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
