Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - II. Om rättfärdiggörelsen - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 77
ligen kallade tron undfå vi våra
synders nådiga förlåtelse; förty
löftet kan icke utan genom tron
omfattas och anammas. Och är
det den egentligen kallade tron,
som litar på Guds nådelöfte,
hvarom ock den heliga skrift
synnerligen talar. Och emedan
densamma undfår syndernas förlåtelse
och oss med Gud försonar, så
varda vi förr genom samma tro
för Kristi skull för Gud rättfärdiga
räknade, än vi älska eller lagen
hålla eller tillfyllestgöra kunde,
änskönt kärleken nödvändigt följer
uppå den genom tron skedda
rättfärdiggörelsen. Ty icke är denna
tro någon fåfäng kunskap, ej heller
kan hon bestå jämte en dödlig
synd, titan hon är ett den Helige
Ändes verk, hvarmedelst vi ifrån
den eviga döden befriade varda
och de förskräckta samveten åter
upprättas och ett nytt lif undfå.
Och emedan denna tro allena
syndernas förlåtelse undfår, gör oss
Gud täcka och behagliga och tillför
oss den Helige Ande, så kunde hon
rättare kallas en nåd, som oss för
Gud behagliga gör, än att den
verkan, som däruppå följer, nämligen
kärleken, kan bära namnet däraf.
Hittills hafva vi vidlyftigt
bevisat så väl genom Skriftens klara
vittnesbörd som med andra af
Skriften tagna skäl, på det saken
desto klarare blifva måtte, att vi
genom tron allena syndernas
förlåtelse undfå för Kristi skull, och
att vi genom tron allena
rättfärdiga varda, det är, att vi i stället
lör orättfärdiga blifva rättfärdiga
eller pånyttfödda. Häraf kan man
nu lätteligen sluta och döma, huru
nödvändig denna kunskap om tron
är; förty uti henne allena ser och
finner man Kristi ämbete; genom
* Matt. 19: 17. Rom. 2: 13.
denna allena undfå vi Kristi
välgärningar; hon allena tillför alla
fromma och gudfruktiga själar en
viss och fast tröst och hugsvalelse.
Och en sådan lära bör vara uti
församlingen, hvaraf gudfruktiga
samveten ett visst hopp om den
eviga saligheten undfå och
bekomma må. Ty våra motståndare äro
usla tröstare och rådgifvare, då de
lära, att man skall tvifla, om vi
få syndernas förlåtelse eller icke.
Huru skola då de uti dödens
ångest och förskräckelse bestå
kunna, som om denna tron allsintet
hört hafva och mena, att man bör
tvifla, om vi få syndernas förlåtelse
eller icke? Dessutom är det
nödvändigt, att man fast och stadigt
uti församlingen behåller Kristi
evangelium, det är löftet att
synderna af nåd för Kristi skull
förlåtna varda. Detta evangelium
förkasta de alldeles, som om denna
tro, om hvilken vi tala, ej det
ringaste lära, såsom skolastikerna
göra, som ej ett enda ord om
denna tro nämna eller tala. Dessa
följa nu våra vedersakare och
ogilla och förkasta denna tro,
varande så blinda, att de icke se,
j att de därmed hela Kristi
evangelium, alla Guds nådelöften om
1 syndernas förlåtelse samt Kristi
förvärfvade rättfärdighet alldeles
undertrycka och förtrampa.
III. Om kärleken och lagens
fullbordan.
Här framkasta mot oss våra
vedersakare dessa Skriftens språk:
»Vill du ingå titi lifvet, så häll
budorden;» så ock: »De äro icke
rättfärdiga för Gud, som höra
lagen; Titan de, som göra efter lagen,
de varda rättfärdiga hållna« *, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
