Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 80
vinna kunna. Och uti 1 Joh. 3:
»Fördenskull uppenbarades Guds
Son, att han skidle nederslå
djäfvulens gärningar» *. Sedan lära
vi icke detta allenast, huru lagen
kan hållen varda, utan ock, om vi
göra något, huru det må Gud
behaga, nämligen icke därföre att
vi lagen tillfyllestgöra, utan efter
det vi äro uti Kristus, såsom vi
litet härefter vidare vilja visa.
Häraf är klart, att vi jämväl goda verk
och gärningar fordra. Ja, vi
till-lägga ock, att det är omöjligt att
skilja Guds kärlek, huru liten den
ock må vara, ifrån tron; »förty
genom Kristus hafva vi en tillgäng
till Fadren», och när vi hafva fått
syndernas förlåtelse, så tro vi det
för visso, att vi en Gud hafva, det
är, att Gud drager omsorg för oss,
hvilken vi åkalla, tacka, frukta och
älska, såsom Johannes uti sin
första epistel lär oss, sägande:
»Alskom honom, ty han hafver
först älskat oss» **/ nämligen
emedan han har utgifvit sin Son för
oss och oss synderna förlåtit,
gifvande sålunda tillkänna, att tron
går förut och kärleken följer
sedan däruppå. Ja, denna tro, om
hvilken vi här tala, visar sig uti
bättringen, det är, hon aflas uti
ett förskräckt samvete, som
känner Guds vrede öfver synderna
och söker syndernas förlåtelse och
att ifrån synden förlossad och
befriad varda.
Uti sådana förskräckelser och
andra anfäktningar bör denna tro
mer och mer tilltaga, förökas och
förstärkas. Därföre kan hon ock
icke vara hos dem, som lefva efter
köttet, förlusta sig af sina onda
begärelser och dem åtlyda. Ty
så säger Paulus: »Sä är nu intet
fördömligt i dem, som äro i Kristus
Jesus, de som icke vandra efter
köttet utan efter Anden.»
Äfvensom: »Så äro vi nu skyldiga, icke
köttet, att vi skola lefva efter köttet,
ty om I lefven efter köttet, så
skolen I dö; men om I döden köttets
gärningar med Anden, så skolen
I lefva» ***; därföre blifver icke
denna tro, som syndernas
förlåtelse undfår uti ett förskräckt och
för synden flyende hjärta, kvar
hos dem, som sina onda lustar
och begärelser åtlyda och
efterfölja, icke heller är eller blifver
hon, där en dödlig synd
regerande är.
Utaf dessa trons frukter uttaga
våra motståndare en allenast,
nämligen kärleken, och lära, att
kärleken oss rättfärdiga gör, så att
däraf uppenbarligen skönjes, att
de allenast lära och förkunna lagen
med dess verk och gärningar, men
lära icke först, att man skall undfå
syndernas förlåtelse genom tron.
De lära icke om medlaren Kristus,
att vi för Kristi skull hafva en
nådig Gud utan för vår kärleks skull;
dock säga de icke, hurudan
densamma kärleken är eller vara må,
ej heller kunna de det säga. De
berömma sig, att de uppfylla lagen,
ehuru likväl denna ära tillkommer
allenast Kristus, och ställa sin
förtröstan på egna gärningar emot
Guds dom; ty de säga sig genom
en fullkomlig förtjänst förtjäna
Guds nåd och det eviga lifvet.
Detta är en alldeles ogudaktig och
fåfäng förtröstan, ty uti detta lifvet
kunna vi icke tillfyllestgöra lagen;
förty den köttsliga naturen upphör
icke att föda onda lustar af sig,
änskönt den Helige Ande
desamma uti oss emotstår.
Men här torde någon fråga:
Emedan äfven vi bekänna, att kärleken
• 1 Joh. 3: R. ** 1 Joh. 4: 19. *** Rom. & 1, 12-13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
