Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Apol. el. Försv. III. Om
kärleken o. lagens fullbordan. 81
är ett den Helige Andes verk, och
emedan den är en rättfärdighet,
ty den är lagens fullbordan,
hvarföre lära vi icke då, att den oss
för Gud rättfärdiga gör? Härtill
svara vi: Först är det visst, att
vi icke undfå syndernas förlåtelse,
hvarken genom kärleken, ej heller
för kärlekens skull, utan för Kristi
skull genom tron allena. Tron
allena, som ser uppå löftet och
finner, att man därföre bör visst
och fast tro, att Gud förlåter
synderna, emedan Kristus är icke
fåfängt död m. m., hon öfvervinner
syndens och dödens
förskräckelser. Om någon tviflar om synderna
må honom förlåtna varda, så
smädar han Kristus, emedan han
håller sina synder vara större eller
kraftigare än Kristi död och
nåderika löfte; då likväl Paulus säger:
»Där synden öfverflödade, där
öf-verflödade då nåden mycket mer» *;
det är, Guds nåd och
barmhärtighet är långt större än våra synder.
Om någon menar sig undfå
syndernas förlåtelse därföre, att han
älskar eller har kärleken, han
för-smädar Kristus och skall en gång
inför Guds dom förnimma, att en
sådan förtröstan uppå egen
rättfärdighet varit ogudaktig och
fåfäng. Häraf följer fördenskull
nödwändigt, att tron allena oss med
jud försonar och rättfärdiga gör.
Dch såsom vi icke få syndernas
örlåtelse genom andra lagens
gär-lingar eller dygder eller för dessa,
lämligen tålamods, kyskhets,
hör-;amhets och lydnads skull emot
öfverheten m. m., och dock böra
lessa dygder följa på tron; alltså
å vi icke heller syndernas
förlå-else för kärlekens skull till Gud,
ehuruväl densamma nödvändigt
öljer på tron och, där tron är, icke
uteblifver. Så är ock de£ talesättet
icke obekant, att man
understundom uti ett ord inbegriper både
orsaken och den däraf följande
verkan genom en så kallad
synek-doke. Så säger Kristus hos Lukas,
kap. 7, v. 47: «Henne varda många
synder förlåtna, ty hon älskade
mycket». Ty Kristus förklarar
sig själf, då han strax tillägger:
t Din tro har frälst dig» **.
Fördenskull ville icke Kristus, att
kvinnan genom densamma
kärleksgärningen hade förtjänt
syndernas förlåtelse, ty han säger
klarligen: din tro har frälst dig.
Men det är tron, som omfattar
barmhärtigheten för Guds ords
skull, af nåd och utan förtjänst
och förskyllan. Om någon nekar,
att detta är den rätta tron, så
förstår han alldeles icke, hvad den
rätta tron är. Själfva historien
visar ock på detta ställe hvad det
är, som Kristus kallar kärlek.
Kvinnan kommer till Kristus med
den mening om honom, att man
hos honom borde söka syndernas
förlåtelse. Denna dyrkan är den
högsta Kristi dyrkan; hon kunde
ingenting högre Kristus tillägna.
Detta var att sannfärdeligen
erkänna Messias, att hos honom söka
syndernas förlåtelse. Och att
sålunda tänka om Kristus, så dyrka,
så omfatta Kristus, det är att
sannfärdeligen tro på honom. Och
Kristus har brukat det ordet
kärlek, icke i sitt tal till kvinnan utan
emot fariseen, förty han jämförde
hela fariseens dyrkan med hela
kvinnans dyrkan. Han straffar
fariseen därför, att han icke erkände
honom vara Messias, änskönt han
honom dessa utvärtes tjänster
beviste såsom en gäst eller en stor
och helig man. Han visar honom
* Rom. 5: 20. "" Ps. 50.
Luth. Kyrkans Belännelsts*r!fter.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
