Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om
kärleken o. lagens fullbordan. 83
fullbordan; så följer ju nödvändigt,
att vi genom tron på Kristus
rättfärdigade varda.
Sedan är till att märka, att
lagens fullbordande eller lydnad mot
lagen är visserligen en
rättfärdighet, när detta fullbordande
fullkomligt är; men uti oss är det
ganska ringa och ofullkomligt,
hvarföre det ock icke behagar
Gud för sin egen skull. Änskönt
utaf det, som tillförne sagdt är,
nogsamt synes, att
rättfärdiggörelsen här inbegriper uti sig icke
allenast begynnelsen till vår
förnyelse utan ock själfva försoningen,
medelst hvilken vi varda
behagliga för Gud; så kan dock nu än
klarare skönjas, att det påbegynta
fullbordandet af Guds lag icke kan
göra oss rättfärdiga, emedan
detsamma är behagligt för Gud
endast för Kristi skull, som genom
tron anammad är, och bör man
således icke lita därpå, att man
varder för rättfärdig ansedd inför
Gud genom egen fullkomlighet och
lagens fullbordande, utan att
detsamma sker för Kristi skull.
Förty Kristus upphör icke att
vara vår medlare, sedan vi
förnyade äro. De fara mycket vilse,
som föregifva, att han allenast den
förtjänt har, och att vi sedan varda
Gud behagliga genom vårt
uppfyllande af lagen och förtjäna det
eviga lifvet. Kristus är och blifver
städse vår rätte medlare och
försonare, och böra vi alltid vara
vissa därpå, att vi för hans skull
hafva en nådig Gud, änskönt vi
själfva ovärdiga äro, såsom Paulus
uttryckligen lär, då han säger:
»Jag vet intet med mig; dock
däruti är jag icke rättfärdigad» *;
ty han finner sig genom tron för
Kristi skull blifva rättfärdigad efter
det som David säger: »Säll är
den, hvilken öfverträdelsen förlåten
är, den synden öfver skyld är» **.
Densamma förlåtelsen omfattas
alltid genom tron. Och som
evangelii eller trons rättfardighets
tillräknande härflyter af Guds
nådelöften, därföre emottages
detsamma ock endast genom tron, så att
man bör hålla fast före, att vi
genom tron för Kristi skull varda
räknade för rättfärdiga. Och, käre,
om de pånyttfödda skulle inbilla
sig, att de äro för Gud behagliga
för lagens fullbordans skull, när
skulle då deras samveten kunna
vara vissa om, att de äro
behagliga inför Gud, då vi ju aldrig
göra lagen till fyllest? Låtom oss
fördenskull alltid hålla oss vid
Guds nådelöften, därigenom styrka
vår svaghet och hålla det för
säkert, att vi för Kristi skull, som
sitter på Guds högra hand och
ständigt manar godt för oss, varda
för rättfärdiga hållna. Och hvem
som tänker sig förut vara
rättfärdig och för Gud behaglig för sitt
eget fullbordande af lagen och icke
för Kristi nådelöftes skull, han
försmädar Kristus, som är vår rätte
öfverstepräst. Det är ock orimligt
att föregifva sig vara för Gud
rättfärdig förutan medlaren och
försonaren Kristus.
Ja, hvad behöfva vi mycket strida
eller tvifla härom? Hela den heliga
skrift, hela den kristliga
församlingen klagar och betygar, att ingen
kan fullkomligen hålla eller
till-fyllestgöra lagen, och att den af
oss påbegynta lagens fullbordan
behagar vår Gud, icke för sin egen
förträfflighets skull utan för Kristi
skull, som med tron anammad är.
Om lagen veta vi, att han alltid
anklagar oss; ty hvilken är väl,
* 1 Kor. 4: 4. ** Psal. 32: 1 Rom. 4: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
