Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om
kärleken o. lagens fullbordan. 82
kvinnan och berömmer hennes
tjänst och dyrkan, smörjelser, tårar
m. m., hvilket var tecken till tro
och en bekännelse, nämligen att
hon hos Kristus sökte sina synders
nådiga förlåtelse. Det är
sannerligen ett stort exempel, som icke
utan orsak har bevekt Kristus, att
han straffade fariseen, som var en
klok och hedersam man och
likväl ingen troende. Kristus
förebrår honom denna ogudaktighet
och föreställer honom kvinnans
exempel, gifvande därmed
tillkänna, huru nesligt det var för
honom, att hon, som var en olärd
och enfaldig kvinna, trodde på Gud,
men han, som själf var en lagens
lärare, trodde icke, erkände icke
Messias, ej heller sökte hos
honom syndernas förlåtelse och den
eviga saligheten. Så berömmer
han fördenskull hela dyrkan eller
gudstjänsten, såsom ofta sker uti
Skriften, att vi uti ett ord mycket
innefatta, såsom vi vidare uti
dylika språk vilja visa, såsom då
han säger: »Gifven allmosa af det
I hafven, och se, så äro eder alla
ting rena;» * där fordrar han icke
allenast allmosorna utan jämväl
trons rättfärdighet. Alltså säger
han ock här: »Henne varda många
synder förlåtna, ty hon älskade
mycket»; det är, ty hon har mig
rätteligen tjänt och dyrkat med tron
och trons tecken och öfningar, och
han innefattar härmed hela dyrkan
och gudstjänsten. Emellertid lär
han dock det, att syndernas
förlåtelse undfås egentligen genom
tron, änskönt kärleken,
bekännelsen och andra goda frukter böra
därpå följa. Men så vill han icke
det, att dessa frukter äro någon
lösepenning eller försoning, för
hvilkens skull syndernas förlåtelse,
som oss med Gud försonar,
gifven varder. Vi tala här om er
hög och angelägen sak, nämliger
Kristi ära, och hvaraf alla fromma
och gudfruktiga själar en viss och
fast tröst och hugsvalelse hafva
må: antingen vi vår förtröstan på
Kristus eller på våra egna verk
och gärningar sätta skola. Skola
vi sätta densamma på våra
gärningar, så beröfva och betaga vi
Kristus den ära, som honom
såsom vår ende medlare och
försonare allena tillkommer, och vi
skola dock inför Guds dom
förnimma, att denna förtröstan varit
fåfäng, och att många samveten
därigenom råkat i förtviflan. Men
om syndernas förlåtelse och
försoningen icke vederfares oss af
nåd för Kristi skull utan för vår
kärleks skull; så skall ingen
syndernas förlåtelse undfå, så framt
han icke hela lagen har gjort till
fyllest; ty lagen gör oss icke
rättfärdiga, så länge han kan oss
anklaga. Det är således klart, att
emedan vår rättfärdiggörelse intet
annat är än en försoning med Gud
genom Kristus; så måste vi ock
genom tron för Gud rättfärdiga
varda; ty det står fast och
oryggligt, att vi genom tron allena
syndernas förlåtelse undfå.
Nu vilja vi fördenskull svara på
det inkast, som vi tillförene anfört
hafva. Våra motståndare säga
riktigt nog, att kärleken är lagens
fullbordan, ty lydnaden emot lagen
är ju visserligen en rättfärdighet;
men däruti bedraga de sig, att de
mena, att vi varda rättfärdiga af
lagen. Men som vi icke varda
rättfärdigade af lagen, utan vi
undfå syndernas förlåtelse och
försoningen genom tron för Kristi skull
och icke för vår kärlek eller lagens
• Luk. 11: 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
