Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 85
trösta, att vi för Kristi skull hafva
en mild och nådig Gud, emedan
Guds barmhärtighet icke kan
omfattas och anammas utan genom
tron, såsom vi tillförne några
gånger sagt hafva.
När därföre Paulus säger, att
lagen upprättas genom tron *, så
bör icke allenast det förstås, att
de, som genom tron pånyttfödda
äro, undfå den Helige Ande och
hafva sådana rörelser, som
öfverensstämma med Guds lag, utan
man måste ock nödvändigt tillägga
det, att vi böra tänka och veta,
att vi mycket långt äro ifrån den
fullkomlighet, som lagen af oss
fordrar. Därföre kunna vi icke
föreställa oss det, att vi för Gud
rättfärdiga räknade varda för vårt
uppfyllande af lagen, utan vi måste
annorstädes söka vår
rättfärdiggörelse, på det samvetet må
till-fredsställdt och lugnt varda. Ty
icke äro vi för Gud rättfärdiga,
så länge vi fly för Guds dom och
emot vår Gud vredgas och
för-törnas. Fördenskull böra vi visst
och fast tro, att när vi med Gud
genom tron för Kristi skull
försonade äro, då varda vi för Gud
rättfärdiga räknade, icke för lagens
eller för våra egna gärningars
skull, men att det påbegynta
uppfyllandet af lagen behagar Gud
för trons skull, och att för trons
skull varder det oss icke
tillräk-nadt, som fattas uti lagens
fullbordande, änskönt betraktandet af
vår egen orenhet och ovärdighet
oss förskräcker. Om vi nu
annorstädes skola söka
rättfärdiggörelsen, så följer ju ofelbart, att
hvarken vår kärlek eller våra gärningar
kunna oss rättfärdiga göra. Kristi
död och tillfyllestgörelse, som oss
skänkt och gifven är, bör ju sättas
långt framför vår renhet, ja, ock
långt öfver själfva lagen, på det
vi visserligen tro skola, att vi för
samma tillfyllestgörelses skull
hafva en nådig Gud och icke för vårt
uppfyllande af lagen.
Detta "är Paulus till galaterna
uti kap. , då han säger: »Kristus
har förh ;sat oss ifrån lagens
förbannelse, då han vardt en
förbannelse för oss» **; det är, lagen
dömer alla människor, men
Kristus, i det han själf utan synd
syndens straff undergick och är
vorden ett offer för vår skull, har
all den rätt, som lagen på oss
hade, borttagit, på det han icke
må anklaga eller fördöma dem,
som tro på honom; förty han själf
är försoningen för dem, för hvilken
försonings skull de nu rättfärdiga
räknade varda. Och emedan de
rättfärdiga räknade varda, så kan
icke lagen anklaga eller fördöma
dem, änskönt de i själfva verket
icke hafva tillfyllestgjort lagen.
Äfven i samma mening skrifver
han ock till kolosserna, sägande:
» Uti Kristus ären Ifidlkomne****,
liksom ville han säga: ehuruväl I
ännu fjärran äro ifrån lagens
fullkomlighet, dock döma eder icke
syndens kvarlefvor, förty vi hafva
en viss och fast försoning för
Kristi skull, allenast vi tro,
änskönt synden sitter kvar uti vårt
kött och låder alltid vid oss.
Vi böra alltid hafva Guds löfte
för oss, att Gud för sitt löftes skull,
för Kristi skull vill vara oss
nåde-lig och vill oss rättfärdiga göra
och icke för lagens eller för våra
gärningars skull. Uti detta löfte
böra de förskräckta samveten söka
försoningen och rättfärdiggörelsen,
med detta löfte böra de sig
uppehålla och styrka och för visso tro,
* Rom. a 31. ** Gal. 2: 13. *** Kol. 2: 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
