Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 86
att de hafva en nådig Gud för
Kristi skull och för hans nådiga
löftes skull. Och i så måtto kunna
aldrig gärningarna tillfredsställa
samvetet utan allenast löftet i
Kristus. Fördenskull om
rättfärdiggörelsen och samvetets frid
annorstädes sökas måste än uti
kärleken och gärningarna, så
följer, att kärleken och gärningarna
göra oss icke för Gud rättfärdiga,
änskönt de äro dygder och lagens
rättfärdighet, så vida de äro lagens
uppfyllande; och så till vida
rättfärdigar ock denna lagens lydnad
med lagens rättfärdighet. Men
denna ofullkomliga lagens
rättfärdighet är aldrig Gud behaglig utan
allenast för trons skull. Därföre
rättfärdigar hon icke, det är,
hvarken försonar eller pånyttföder eller
gör oss i och för sig själf för Gud
behagliga.
Häraf är klart, att vi genom tron
allena inför Gud rättfärdiga varda;
förty genom tron allena undfå vi
syndernas förlåtelse och
försoningen med Gud för Kristi skull;
ty försoningen eller
rättfärdiggörelsen är oss tillsagd och lofvad
för Kristi skull och icke för lagens
skull. Därföre varder hon med
tron allena omfattad, ehuruväl vi,
så snart vi undfått den Helige
Ande, då strax begynna lefva efter
lagen.
Svar på motståndarnes anförda
skäl och inkast.
Sedan vi lärt känna själfva
grunden för denna sak, nämligen den
åtskillnad, som är emellan lagen
och evangelium eller de
gudomliga nådelöftena; så kunna vi
lätteligen vederlägga allt det, som
våra motståndare däremot
invända. De anföra de Skriftens språk,
.som handla om lagen och gär-
ningarna, men gå alldeles förbi de
språk, som tala om de gudomliga
nådelöftena. Och på alla de språk,
som handla om lagen, kan man
på en gång svara, att utan Kristus
kan ingen fullkomligen hålla eller
tillfyllestgöra lagen, och om några
utvärtes gärningar gjorda varda
utan Kristus, så behaga de icke
Gud. När därföre gärningarna
berömda varda, bör man ock
nödvändigt tillägga, att tron erfordras,
att de för trons skull berömda
blifva, och att de äro trons frukter
och vittnesbörd. Uti mörka och
tvifvelaktiga spörsmål förekomma
många och olika uttydningar och
svar, ty sant är hvad den gamle
poeten säger: orättfärdigt tal, sjukt
i sig själft, kräfver klyftigt
läkemedel; men uti rena och
bestämda frågor kan ett eller annat
väl-grundadt skäl rödja alla
svårigheter ur vägen. Det sker ock i
denna vår sak; ty den regeln
allena, som jag nyligen anfört, uttyder
och förklarar alla de Skriftens
språk, som om lagen och
gärningarna åberopas.
Ty vi bekänna, att Skriften på
ett ställe framställer för oss lagen,
på ett annat ställe evangelium eller
de gudomliga nådelöftena om
syndernas förlåtelse för Kristi skull.
Men våra vedersakare sätta
nådelöftet alldeles å sido, emedan de
neka, att tron gör oss rättfärdiga,
när de lära, att vi för kärlekens
och våra gärningars skull
syndernas förlåtelse och försoningen
undfå. Om syndernas förlåtelse beror
af våra gärningar, så är hon
alldeles oviss, då är ju ock löftet om
intet. Därföre hänvisa vi alla
gudfruktiga själar till att öfverväga och
betrakta de gudomliga löftena och
lära därjämte om syndernas nådiga
förlåtelse och om den försoning,
som sker genom tron på Kristus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
