Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om
kärleken o. lagens fullbordan. 87
Sedan anföra vi ock läran om
lagen och goda verk och
gärningar. Och detta bör man rätteligen
dela, såsom Paulus säger *, och
noga tillse, hvad Skriften tillägger
lagen och hvad hon tillägger
nådelöftena; ty hon berömmer så
gärningarna, att hon icke det
gudomliga nådelöftet borttager eller
tillintetgör.
Goda verk och gärningar måste
vi göra för Guds befallnings skull,
vidare till att öfva vår tro
därmed samt slutligen för
bekännelsens skull och för att ådagalägga
tacksamhet emot Gud. För dessa
orsakers skull böra goda gärningar
nödvändigt ske. Och änskönt de
ske uti köttet, som, emedan det
ännu icke alldeles förnyadt är,
förhindrar och tillbakahåller den
Helige Andes rörelser och af sin ännu
kvarblifna orenhet inmänger något,
så aktas de likväl för trons skull för
heliga, gudliga och andliga offer,
hvilka visa, hvad ordning Kristus
vill skall vara i hans nåderike här
på jorden. Ty uti dessa gärningar
helgar han våra hjärtan, håller
djäfvulen tillbaka, och på det han
må bibehålla sitt evangelium ibland
människorna, ställer han de
heligas bekännelse emot djäfvulens
rike och bevisar och förklarar sin
makt uti vår skröplighet och
svaghet. Apostelen Pauli, Atanasii,
Augustini och flera dylika
församlingslärares uthärdade farligheter,
mödor och predikningar äro
heliga gärningar, äro sannskyldiga
och Gud behagliga offer, äro Kristi
strider, hvarmed han djäfvulen
underkufvat och bortdrifvit ifrån dem,
som rätteligen trott hafva. Davids
mödor och besvär vid utförandet
af sina krig samt styrandet af sitt
hus och rike äro heliga gärningar,
äro sannskyldiga offer, äro Guds
strider, hvarmed han sitt folk, som
Guds ord hos sig hade, emot
djäfvulen försvarat, på det Guds
sanna kunskap och kännedom icke
alldeles skulle utplånas på jorden.
Samma mening hafva vi ock om
hvar och en god gärning, som
sker uti de lägsta och enskilda
kallelser. Genom dessa
gärningar segrar Kristus emot djäfvulen;
såsom att korintierna gjorde sina
sammanskott till allmosor, det var
ett heligt verk samt ett Kristi offer
och strid emot djäfvulen, hvilken
endast arbetar däruppå, att
ingenting till Guds namns pris och ära
ske må. Att lasta och försmäda
sådana gärningar, såsom trons
lara och bekännelse, allehanda
frestelser, kors och anfäktningar,
kärleksgärningar, köttets dödande
och flera, det är sannerligen icke
annat än att Kristi rikes utvärtes
ordning ibland människorna
vanhedra och försmäda. Här tillägga
vi ock något om belöningar och
förtjänst och lära, att de
gudlruk-tigas goda gärningar hafva i
anledning af löftet att vänta
belöning. Vi säga alltså, att goda
gärningar undfå väl en lön men
ingalunda syndernas förlåtelse, Guds
nåd eller rättfärdiggörelsen (ty det
undfå vi allenast, genom tron på
Kristus) utan några andra andliga
och lekamliga belöningar uti och
efter detta lifvet; såsom Paulus
säger: »Hvar och en skall få sin
lön ef ter sitt arbete»**. Och varda
fördenskull olika gärningar med
olika belöningar bemötta, men
syndernas förlåtelse varder alla uti
lika mått gifven, såsom Kristus
är en och varder alla af nåd
gifven, hvilka tro, att synderna för
Kristi skull dem förlåtas. Således.
• 2 Tim. 2: 15. ** 1 Kor. 3: 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
