Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 B ek. Ap. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
och som de heligas exempel allra
mest beveka sinnen, så att de
vänta sig genom sådana gärningar
Guds nåd undfå, såsom dessa den
undfått hafva; därföre begynte
folket detta verket med största flit
efterfölja för att därigenom
syndernas förlåtelse, Guds nåd och
rättfärdighet förtjäna. Men
profeterna offrade på höjderna, icke
därför att de dymedelst ville
syndernas förlåtelse och Guds nåd
förtjäna, utan emedan de på
samma rum lärde och predikade, så
ville de ock därstädes göra sina
offer till ett tecken och
vittnesbörd om sin tro. Detta folk hade
ock hört, att Abraham ville offra
sin egen son, därföre hafva ock
de, på det de genom en svår och
gruflig gärning skulle stilla Guds
vrede, tagit sig före att slakta och
offra sina egna söner. Men
Abraham ville icke i den mening offra
sin son, att denna hans gärning
skulle vara en betalning eller
försoning, hvarigenom han skulle för
Gud kunna rättfärdig blifva. Så
har ock Kristus instiftat den
heliga nattvarden uti församlingen,
att vår tro uti oss genom Kristi
löftens ihågkommande, hvarom vi
uti detta sakrament påminta varda,
måtte styrkt blifva och vi
därigenom vår tro uppenbarligen
bekänna samt Kristi stora
nådevälgärningar prisa och berömma må,
såsom Paulus säger: »Så ofta
som I äten af detta bröd och
dricken af denna kalk, så skolen
I förkunna Herrens död»* o. s.
v. Men våra vedersakare vilja
påstå, att mässan är ett sådant
verk, som till följd af blotta
gärningen oss för Gud rättfärdiga
gör och löser alla dem både
ifrån skuld och straff, för hvilka
hon hållen varder; ty så skrifver
Gabriel 15.
Antonius, Bernhardus,
Domini-cus, Franciscus16 och andra
gamla fäder hafva utvalt sig ett visst
lefnadssätt, antingen på det de
desto bättre kunde få läsa den
heliga skrift eller ock för andra
nyttiga öfningars skull.
Emellertid mente de sig genom tron för
Kristi skull rättfärdiga räknade
varda och en nådig Gud hafva
men icke för dessa sina egna
öfningars skull. Sådant har
sedermera den stora allmänheten
efterföljt, men tron på Kristus hafva
de låtit blifva och blott fäst sig
vid exemplen utan tron för att
genom sådana gärningar förtjäna
syndernas förlåtelse, Guds nåd
och rättfärdighet, men de tänkte
icke på att de allt sådant skulle
undfå af nåd för den rätte
försonaren Kristi skull. Så dömer
världen om alla gärningar, att de äro
en försoning, hvarmed Gud
blidkas, att de äro skatter eller
värden, för hvars skull vi rättfärdiga
räknade varda. Och på det sättet
så erkännes icke Kristus vara vår
försonare eller att vi genom tron
utan all vår förskyllan blifva för
Kristi skull rättfärdiga hållna. Och
emedan gärningarna kunna icke
ett förskräckt samvete
tillfredsställa, varda emellertid andra
likväl upptänkta och utvalda, nya
gudstjänster inrättade, nya
klosterlöften påfunna och nya
munkordnar inrättade utan Guds
befallning, på det något stort och
ansenligt verk sökas må, som emot
Guds vrede och dom skall något
kunna gälla. *
Dessa ogudaktiga meningar om
* 1 Kor. 11: 26,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
