Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
91
gärningarna försvara våra
motståndare tvärt emot den heliga
skrift. Men att tillägna våra
gärningar, att de äro en försoning,
att de syndernas förlåtelse och
Guds nåd förtjäna, och att vi för
deras skull för Gud rättfärdiga
räknade varda och icke genom
tron för Kristi skull, som vår rätte
och ende medlare är, hvad är det
annat än att beröfva Kristus den
heder och ära, som honom allena
såsom vår medlare och försonare
tillkommer? Och ehuruväl äfven
vi hålla före och lära, att goda
gärningar böra nödvändigt göras
— ty som de äro trons frukter,
så skola de ock följa tron — gifva
och lämna vi dock Kristus hans
tillbörliga heder och ära. Vi
bekänna och lära, att vi genom tron
för Kristi skull för Gud
rättfärdiga räknade varda, att vi icke
för rättfärdiga för Gud hållna
blifva för gärningarnas skull förutan
medlaren Kristus, att vi icke
förtjäna syndernas förlåtelse, nåden
och rättfärdigheten genom
gärningarna, att vi icke kunna ställa
våra gärningar emot Guds vrede
och dom, och att gärningarna icke
kunna syndens förskräckelser
öfvervinna, utan att syndens
förskräckelser genom tron allena
öf-vervunna varda, och att allenast
medlaren Kristus genom tron bör
ställas emot Guds dom och vrede.
Om någon annorlunda menar eller
lär, så gifver han icke Kristus
hans tillbörliga heder, som oss
därtill gifven är, att han skall vara
vår försonare, och att vi genom
honom tillgång till Fadren hafva
må. Och vi tala nu om den
rättfärdighet, genom hvilken vi hafva
att göra med Gud och icke med
människor, och hvarigenom vi I
få Guds nåd och samvetets frid.
Samvetet kan ock icke för Gud
tillfredsställas utan genom den tro
allena, som visserligen tror, att
Gud är oss nådig för Kristi skull,
såsom Paulus betygar, då han
säger: »Medan vi nu rättfärdiga
vordna äro af tron, hafva vi frid
med Gud»*. Förty
rättfärdiggörelsen är oss af nåd lofvad och
tillsagd för Kristi skull; hvarföre
den ock alltid genom tron allena
inför Gud omfattas och anammas.
Nu vilja vi fördenskull svara på
de Skriftens språk, hvilka våra
motståndare anföra emot oss till
att bevisa, att vi genom kärleken
och gärningarna rättfärdigade
varda. Utaf epist. till korintierna
anföra de detta: »Om jag hade all
tro m. m., och hade icke kärleken
så vore jag intet»**. Häröfver
triumfera de; här säga de, att
aposte-len Paulus försäkrar hela
församlingen därom, att icke tron
allena oss rättfärdigar. Men
härtill är lätt att svara, sedan vi
tillförene hafva visat, hvad vår
mening är om kärleken och
gärningarna. Detta Pauli språk fordrar
kärleken, och att hvar och en skall
älska sin nästa; detsamma fordra
ock vi. Ty vi hafva tillförene sagt,
att sedan vi pånyttfödda äro,
begynna vi att hålla lagen och
honom hörsamma och lydiga vara,
såsom profeten säger: »Jag skall
gifva min lag uti deras hjärta»***.
Om någon förkastar kärleken,
änskönt han har en stor tro,
behåller han dock henne icke; ty han
behåller icke den Helige Ande.
Icke heller förmäler här Paulus
på detta ställe om sättet, huru vi
rättfärdigade varda, utan han
skrifver till dem, som redan
rättfärdigade voro, och förmanar dem
* Rom. 5: L ** 1 Kor. 13: 2. Jer. 31: 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
