Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 B ek. Ap. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
Gud dömer och anklagar oss, men
tron, hvarmed vi Kristus omfatta,
befriar oss och våra samveten
ifrån syndens och dödens
förskräckelser, ty vi veta genom
löftet, att synderna varda oss för
Kristi skull förlåtna.
För öfrigt äro dessa apostelen
Petri ord tagna från
Ordspråksboken, hvarest det, som står som
en motsats däremot, klarligen
visar, huru de böra förstås, ty
Salomo säger: »Hat uppväcker trätor,
men kärlek öfverskyler all
öfverträdelse» *. Så lär här Petrus
alldeles detsamma, som förberörda
Pauli af epistelen till kolosserna
tagna språk innefattar, att om
någon oenighet och tvedräkt
uppkommer, så bör densamma strax
genom vår vänlighet,
saktmodighet och långmodighet biläggas och
stillas. Hat, säger han, uppväcker
trätor, såsom vi ofta se, att af den
ringaste förtörnelse uppkomma de
största bedröfligheter. Mellan
Cæ-sar och Pompejus hade fordom
några små tvister uppkommit, och
om den ene aldrig så litet gifvit
efter för dan andre, hade aldrig
det svåra och blodiga inbördes
kriget dem emellan uppkommit;
men som bägge blott lydde sin
vrede och bitterhet, så hafva
omsider af en så liten anledning de
allra största rörelser och buller
förorsakats. Så äro ock många
skadliga skiljaktigheter uti
församlingen uppkomna allenast däraf,
att lärarne inbördes förbittrade
varit. Fördenskull talar han icke
här om ens egna fel och
svagheter utan om andras,då han säger:
»Kärleken skyler ock all
öfverträdelse», nämligen andras
öfverträ-delser och sådana, som
människorna emellan pläga ske, det är,
oaktadt några trätor och
tvedräkter uppkomma,så öfverskyler dock
kärleken dem, förlåter, eftergifver
och drifver icke allt efter högsta
rätt. Men Petrus vill ingalunda
det, att kärleken för Gud
syndernas förlåtelse förtjänar; att
kärleken är en försoning förutan
medlaren Kristus; att han pånyttföder
och rättfärdigar; utan att han icke
skall vara emot människorna tvär,
egensinnig, hård och ohandterlig;
att han några sin nästas fel och
förseelser öfverser och öfverskyler;
att han andras seder, ja ock de
gröfre och mindre välartade, håller
till godo, såsom ett allmänt
ordspråk bjuder: du må din väns
seder veta, men bör därföre icke
honom, i fall icke allt är så
trådrätt, hata eller förakta. Det är
ock icke förgäfves eller utan
orsak, som apostlarne så ofta oss
uti sina skrifter till denna
kärlekens utöfning uppmuntra och
förmana, hvilken filosofien mildhet
eller saktmodighet kallar. Ty
denna dygd är ganska nödig till den
allmänna enighetens bibehållande,
som icke kan länge bestå, så framt
icke lärare och åhörare
sinsemellan mycket eftergifva och förlåta.
Utaf Jakobs epistel anföra de
mot oss dessa orden: »Sen I nu,
att af gärningarna rättfärdigas
människan och icke af tron
allena»**. Våra vedersakare mena,
att intet annat språk uti Skriften
är vår mening och lära så mycket
emot som detta; men härpå är
ganska lätt att svara. Om
motståndarne icke här inflickade sina
meningar om gärningarnas
förtjänst, så hade dessa Jakobs ord
ingen svårighet med sig.
Hvarhelst uti Skriften
gärningarna nämnda varda, där tillsätta
» Ordspr. B. 10: 12. *» Jak. 2: 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
