Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 97
alltid våra motståndare ogudaktiga
meningar, nämligen att vi genom
goda gärningar förtjäna syndernas
förlåtelse; att goda gärningar äro
en försoning, lösepenning eller
betalning, för hvilkens skull Gud
försonas med oss; att goda
gärningar öfvervinna syndens och
dödens förskräckelser; att goda
gärningar äro för Gud för deras egen
godhets skull täcka och behagliga
och behöfva icke Guds
barmhärtighet och försonaren Kristus.
Jakob har icke det ringaste tänkt
på någotdera häraf, fast mindre
därom skrifvit, hvilket allt dock
våra motståndare nu försvara
under förevändning af detta anförda
Jakobs språk.
Först vilja vi fördenskull taga
i öfvervägande, att detta språk
talar mera emot motståndarne
själfva än emot oss. Ty våra
vedersakare lära, att människan
varder rättfärdigad genom kärleken
och goda verk och gärningar, men
om tron, hvarmed vi omfatta
försonaren Ki"istus, tala de alls intet.
Ja, de förkasta denna tro och ogilla
densamma icke allenast genom sina
villfarande meningar och skrifter,
utan de söka jämväl med all flit
densamma genom svärd, straff och
plågor att alldeles utur
församlingen utrota. Men långt bättre
och kristligare lär här Jakob, som
icke förkastar eller förgäter tron,
som icke sätter kärleken i stället
för tron utan behåller tron, på det
icke försonaren Kristus må uti
rättfärdiggörelsen utesluten varda,
såsom jämväl Paulus, då han
framställer hufvudsumman af ett
kristligt lefverne, fattar tron och
kärleken tillsamman, sägande:
»Hufvudsumman af budet är kärleken
af ett rent hjärta och af ett godt I
samvete och af en oskrymtad
tro»*.
För det andra så gifver själfva
saken vid handen att här talas
om de gärningar, som följa på
tron, och visar, att tron icke är
död utan lefvande och verksam
uti hjärtat. Därföre har det för
ingen del varit Jakobs mening, att
vi genom goda verk och gärningar
syndernas förlåtelse och Guds nåd
förtjäna. Ty han talar om deras
gärningar, som redan genom
Kristus rättfärdigade voro, som nu med
Gud voro försonade, för honom
behagliga och syndernas förlåtelse
undfått hade. Därföre fara våra
motståndare vilse, då de häraf
vilja sluta, att Jakob lär, att vi
genom goda verk och gärningar
Guds nåd och syndernas förlåtelse
förtjäna, och att vi genom våra
gärningar hafva en tillgång till
Gud förutan medlaren och
försonaren Kristus.
För det tredje har Jakob kort
förut talat om den nya födelsen,
att densamma sker genom
evangelium, ty så säger han: »Han
hafver födt oss efter sin vilja,
genom sanningens ord, på det vi
skulle vara förstlingen af hans
kreatur» **. Då han säger, att vi
genom evangelium pånyttfödda
äro, så lär han, att vi genom tron
pånyttfödda och rättfärdiga vordna
äro. Ty löftet om Kristus omfattas
allenast genom tron, då vi sätta
henne emot syndens och dödens
förskräckelser. Därföre är det
ingalunda Jakobs mening, att vi genom
våra gärningar pånyttfödda varda.
Häraf är klart, att Jakob är icke
emot oss, hvilken, då han straffade
de fåfänga och säkra människor,
som menade sig hafva tron, ehuru
de henne icke hade, gjorde en åt-
• 1 Tim. 1: 5. Jak. 1: 18.
Luth. Kyrkans Bekännelseskrifter.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
