Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 111
Som nu Kristi rättfärdighet
skän-kes oss genom tron, så är tron
en rättfärdighet uti oss genom
ett tillräknande, det är, hon är det,
hvarigenom vi för Gud täcka och
behagliga varda för Guds
tillräknande och anordnings skull, såsom
Paulus säger: »Tron varder oss
räknad till rättfärdighet»*. Och
om vi för några envisas skull måste
tala på sådant sätt som uti
skolorna, så är det sant, att tron är
en rättfärdighet, emedan hon är
lydnad emot evangelium; ty vi
veta, att när någon visar
hörsamhet och lydnad emot öfverhetens
bud och befallningar, så är det en
art utaf rättfärdighet, som gifver
hvar och en sitt. Och denna
lydnad emot evangelium räknas oss
till rättfärdighet så, att endast i
anseende därtill, att vi med
barnslig förtröstan omfatta medlaren
Kristus, våra gärningar och vår
lydnad emot lagen för Gud
behagliga äro. Ty icke göra vi lagen
till fyllest, utan det varder oss
fri-skänkt för Kristi skull, såsom
Paulus säger: »Så är nu intet
fördömligt uti dem, som äro i
Kristus Jesus»**. Denna tro gifver
Gud äran, gifver Gud det honom
tillhör, därigenom att hon lyder,
i det hon anammar och förtröstar
uppå Guds tillsagda nåd och
barmhärtighet; såsom ock Paulus säger
uti Rom. 4: 20: »Han, Abraham,
tvif-lade icke på Guds löfte med otro
utan vardt stark i tron, gifvande
Gud äran.» Alltså är evangelii
gudstjänst att emottaga och
anamma det goda af Gud; men
tvärtom är lagens gudstjänst att
till-bjuda och gifva Gud vårt goda.
Men vi kunna ingenting tillbjuda
eller gifva Gud, utan vi förut med
honom äro försonade och pånytt-
födda. Denna lära gifver oss
mycken tröst och hugsvalelse, som
visar, att den förnämsta gudstjänst
uti evangelium är att vilja af Gud
emottaga och anamma syndernas
: förlåtelse, nåden och
rättfärdigheten. Om denna gudstjänst talar
Kristus uti Joh. 6, där han säger r
»Detta är nu hans vilja, som
mig sändt har, att hvar och en
som ser Sonen och tror pä honom,
han skall hafva evinnerligt lif» ***.
Fadren säger ock: »Denne är min
käre Son, i hvilken jag har ett
godt behag; honom hören»i, Våra
motståndare tala om hörsamhet
och lydnad emot lagen men tala
icke om hörsamheten och
lydnaden emot evangelium, ehuru vi
dock icke kunna lyda lagen, utan
vi förut pånyttfödda äro genom
evangelium, ehuru vi icke kunna
älska Gud, utan vi förut hafva
undfått syndernas förlåtelse. Ty
så länge vi känna, att han
vredgas öfver oss, så flyr den
mänskliga naturen för hans vrede och
dom. Om någon skulle göra ett
sådant inkast och säga: Om det
är tron, som vill omfatta det, som
uti löftet tillbjudes, så synes tron
och hoppet med hvarannan för
blandas, emedan hoppet är det,
som väntar och afvaktar det, som
ntlofvadt är; så svara vi härtill, att
dessa själsrörelser i själfva
verket icke kunna så skiljas eller
söndras ifrån hvarannan, såsom de
uti skolorna onödigtvis åtskiljas.
Ty jämväl uti episteln till
hebreerna beskrifves tron vara en viss
förlåtelse på det man hoppas f-f.
Dock om någon vill, att de skola
åtskiljas, säga vi, att hoppets
föremål är egentligen det
tillkommande; men tron ser så väl på det
tillkommande som det närvarande
* Rom. 4: 3, 5. ** Rom. 8: 1. Joh. 6:
i: 40. † Matt. 17: 5. †† Hebr. 11: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
