Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 B ek. Ap. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
och anammar i det närvarande
syndernas förlåtelse, som uti
löftet tillbjuden är.
Häraf förmoda vi, att hvar och
en lätt kan förstå, så väl hvad tron
är, som ock att vi måste lära
och bekänna, att vi genom tron
rättfärdigade, försonade och
på-nyttfödda varda, nämligen om vi
vilja lära en evangelii och icke
en lagens rättfärdighet. Ty de som
lära, att vi genom kärleken
rättfärdiga varda, de lära allenast om
lagens rättfärdighet och lära icke,
att vi behöfva medlaren Kristus
uti rättfärdiggörelsen. Det är ock
klart, att vi icke genom kärleken
utan genom tron öfvervinna
syndens och dödens förskräckelser,
och att vi icke kunna ställa vår
kärlek och lagens fullbordan emot
Guds vrede, förty Paulus säger, att
genom Kristus hafva vi en
tillgång till Gud genom tron*.
Detta språk anföra vi så ofta för dess
klarhets och tydlighets skull; ty
det visar själfva hufvudinnehållet
af hela denna vår högviktiga sak;
och när det noga och flitigt
skärskådas och betraktas, kan det oss
om hela hufvudsaken fullkomligen
undervisa samt alla gudfruktiga
hjärtan tröst och hugsvalelse gifva.
Därföre är det både nödigt och
nyttigt, att man detsamma alltid
i minnet och för ögonen har, så
att vi icke allenast kunna ställa
detsamma emot våra
motståndares lära, som föregifva, att vi icke
genom tron utan genom kärleken
och våra egna verk och
gärningar förutan medlaren Kristus
hafva en tillgång till Gud; utan ock
att vi därigenom må upprätta
oss uti svåra förskräckelser och
anfäktningar samt öfva och
stadfästa vår tro. Klart och ofelbart
är jämväl det, att vi utan Kristi
hjälp och bistånd icke kunna hålla
lagen, såsom han själf säger:»Mig
förutan kunnen I intet göra»**;
därföre böra våra hjärtan först
genom tron pånyttfödas, innan vi
lagen hålla eller fullborda kunna.
Häraf kan man ock lätt inse,
hvarföre vi så högligen förkasta
våra motståndares lära om deras
förtjänsts värdighet. Vårt
afgörande därom är ganska lätt,
emedan de icke tala om tron, eller
att vi genom tron för Kristi skull
för Gud behagliga äro, utan
uppdikta i stället, att de goda verk
och gärningar, som vi genom den
omnämnda förmågan till kärlek
gjort hafva, äro en fullkomlig
rättfärdighet, som uti och genom sig
själf behagar Gud och förtjänar
det eviga lifvet, så att den icke
behöfver medlaren Kristus. Hvad
är detta annat än att taga äran
ifrån Kristus och lämna den till
våra gärningar, liksom skulle vi
vara Gud behagliga för våra
gärningars och icke för Kristi skull;
detta är ju ock intet annat än att
neka det Kristus är en sådan
medlare, som allt framgent är vår
medlare och icke allenast uti
begynnelsen af vår rättfärdiggörelse.
Och Paulus säger: »Men skulle vi,
som söka varda rättfärdiga
genom Kristus, ock ännu själfva
finnas vara syndare, så vore
Kristus en syndatjänare»***; det är,
att vi icke genom honom
fullkomligen kunna rättfärdiga varda. Bort
det! Det är ock allt för orimligt,
hvad våra motståndare lära,
nämligen att vi genom våra
gärningar skulle kunna såsom med en
förtjänst förvärfva nåden, liksom
när vår rättfärdiggörelse begynt
är, om samvetet då, som ofta plä-
* Rom. 5: 2. ** Joh. lä 5. *** Gal. Z 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
