Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 121
lagens fullbordan förtjänar sin lön,
ty lönen hör egentligen till lagen;
böra vi dock framför allt
ihågkomma evangelium, som af nåd
tillbjuder rättfärdiggörelsen för
Kristi skull. Lagen hålla vi icke,
ej heller kunna vi hålla
densamma, förrän vi med Gud försonade,
rättfärdiggjorda och pånyttfödda
äro. Densamma lagens fullbordan
skulle ej heller behaga Gud, så
framt vi icke förut för trons skull
behagliga vore; och emedan
människorna genom tron behagliga
äro, därföre behagar ock den
påbegynta lagens fullbordan och har
sin lön både i och efter detta lifvet.
Man kunde eljest här hafva
mycket att tala om ordet lön, i
anseende till lagens natur och
beskaffenhet; men som det här torde blifva
alltför vidlyftigt, vill man det hellre
på ett annat ställe förklara.
Men våra motståndare påstå
ännu, att goda verk och gärningar
egentligen förtjäna det eviga lilvet,
förty Paulus säger Rom. 2: »Han
skall gifva hvar och en efter hans
gärningar». Och vidare: »Men
heder och ära och frid hvar och en
som väl gör»*. Joh. 5: »De, som
väl hafva gjort, skola framgå till
lifsens uppståndelse»**. Matt. 25:
»Jag var hungrig och I gåfven
mig äta» *** m. m. Uti dessa och
alla dylika språk, hvaruti
gärningarna uti Skriften berömda varda,
måste man icke allenast förstå de
utvärtes gärningarna utan ock
hjärtats tro; förty Skriften talar icke
om något skrymteri utan om
hjärtats rättfärdighet tillika med dess
frukter, så att ehvar det nämnes
om lagen och gärningarna, så
in-begripes tillika medlaren Kristus;
ty han är lagens ände, och han
säger själf: »Mig fömtan kunnen
I intet göra» †. Vi hafva tillförene
sagt, att efter denna regel kunna
vi lätt döma om alla de språks
egentliga förstånd, som handla om
gärningarna; hvarföre när det
eviga lifvet tillägnas gärningarna,
så tillskrifves det tillika dem, som
genom tron äro rättfärdiga; ty
människan kan icke göra det, som
andligen godt är, förrän hon är
rättfärdig vorden och regeras af
Kristi ande. Ej heller behaga våra
gärningar Gud förutan medlaren
Kristus och tron: »Ty utan tron
är omöjligt täckas Gud» ††. När
apostelen säger, att Gud skall
j gifva hvar och en efter hans
gär-| ningar †††; så bör man förstå icke
allenast utvärtes gärningar, utan
ock allt det, som kan kallas
rättfärdighet eller orättfärdighet. När
apostelen säger: Heder, ära och
frid hvar och en som väl gör *†,
så menar han den, som är
rättfärdigad vorden. När Kristus
säger: jfag- var hungrig, och I
gåfven mig äta *††, så anför han en
frukt och ett vittnesbörd af
hjärtats och trons rättfärdighet, så att
det eviga lifvet skänkes
rättfärdigheten. På detta sätt
inbegriper Skriften mångenstädes hjärtats
rättfärdighet tillika med frukterna
och nämner ofta allenast
frukterna, på det hvar och en så mycket
bättre må kunna förstå och fatta,
att här fordras ett nytt lif och en
ny födelse och icke skrymteri.
Men nya födelsen sker genom
tron i bättringen.
Ingen, som har sundt förnuft, kan
annorledes döma, ej heller söka
vi någon fåfäng djupsinnighet för
att söndra frukterna ifrån hjärtats
rättfärdighet, om allenast
motståndarne vilja medgifva, att frukterna
för trons och medlarens Kristi
• Rom. 2: 6, 10. ** Foh. 5: 29.
: 6. *† Rom. •->: 10. *†† Matt. 25: 35.
Matt. 25: 35. † Joh. 15: 5. i† Hebr. 11: 6 .††† Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
