Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. IV. Om
Guds kyrka o. församling. 130
så har hon ock hotelser, att
ogudaktiga lärare och ulfvar uti
församlingen komma skola; men den
är en församling i egentlig mening,
som har den Helige Ande; ulfvar
och falska lärare, ehuru de uti
församlingen illa fara fram, äro
dock icke egentligen Kristi rike.
Så vittnar jämväl Lyra2, då han
säger: »Den rätta församlingen
består icke af en hop människor med
afseende på deras anseende och
värdighet, vare sig uti det
andliga eller världsliga ståndet; förty
många furstar och påfvar och
andra af ringare stånd äro funna, som
ifrån tron fallit hafva; därföre
består den rätta församlingen
allenast af de personer, som en rätt
och saliggörande kunskap hafva
om Kristus och den rätta tron och
bekänna sanningen.» Hvad annat
hafva vi nu sagt uti vår
bekännelse, än det Lyra här säger.
Men kanhända att våra
vedersakare vilja hafva församlingen
sålunda beskrifven, att hon är den
högsta yttre monarki i hela
världen, hvaruti den romerske påfven
bör hafva en oinskränkt makt och
välde, hvarom ingen må understå
sig att tala eller döma, till att
uppsätta och föreskrifva allahanda
trosartiklar, till att förkasta hvilka
skrifter han behagar, att inrätta
och förordna gudstjänster och
offer, att stifta och utgifva lagar,
såsom honom helst behagar, till
att gifva, skänka eller försälja till
hvem han vill allahanda
besynnerliga friheter och frikallelser ifrån
hvad lag det vara må, vare sig
gudomliga, kyrkliga, världsliga
eller borgerliga lagar; af hvilken
kejsaren och alla konungar må
undfå makt och rätt till att regera
och sina riken behålla, efter Kristi
befallning, och emedan Fadren ho-
*~Dan. 11: 36.
nom allting underlagt, så bör man
förstå, att denna rätt, makt och
myndighet blifvit öfverflyttad på
påfven. Fördenskull måste påfven
vara herre öfver hela jordens krets,
öfver alla riken i världen, öfver
alla land och folk, öfver alla gods
och ägodelar, andliga och
världsliga, enskilda och allmänna, samt
hafva en fullkomlig makt och
myndighet både i andlig och lekamlig
måtto och att bära bägge svärden,
både det andliga och det
världsliga. Denna beskrifning på kyrkan,
som alldeles icke kan tillämpas på
Kristi församling utan allenast på
påfvens rike, finna vi icke allenast
uti kanonisternas skrifter och
böcker utan ock hos profeten Daniel*,
som äfven på sådant sätt afmålar
och beskrifver antikrist.
Om vi nu på detta sätt ville
beskrifva församlingen, så hade vi
till äfventyrs billigare och
benägnare domare. T}’ man finner
mycket oskickligt och ogudaktigt
skrifvet om den romerske påfvens makt
och myndighet, hvarföre ännu
ingen är någonsin anklagad vorden.
Men vi allena måste det umgälla,
därföre att vi Kristi välgärningar
prisa och lära, att vi genom tron
på Kristus undfå syndernas
förlåtelse och icke genom af påfven
uppdiktade religionsbruk. Men
Kristus, profeterna och apostlarne
beskrifva helt annorlunda Kristi
församling än det påfviska riket.
Icke heller bör man öfverflytta det
på påfvarne, som tillhör Kristi rätta
församling, nämligen att de äro
sanningens pelare, och att de icke
kunna fela. Ty huru mången ibland
dem låter sig vårda om Kristi
evangelium eller håller det värdt
att läsas eller betraktas? Många
bespotta ock uppenbarligen alla
religioner, och om de gilla något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
