Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling - (om skriftermål)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Bek. Ap. el. Försv. IV. Om Guds kyrka o. församl. (om skrif term.).
dymedelst visat alla bedröfvade
och förkrossade hjärtan och
samveten en viss och fast tröst och
hugsvalelse; förty tillförene var
hela denna nödiga lära om
aflösningen och dess kraft genom läran
om gärningarna alldeles
undertryckt, emedan munkarne och
so-fisterna ej det ringaste ord om
tron och syndernas förlåtelse af
nåd lärt hade.
Men hvad tiden angår, när och
huru ofta man bör gå till skrift
och aflösning och däruppå sedan
Herrens heliga nattvard undfå, så
är det bekant, att största delen
uti våra församlingar icke göra
det en utan flera gånger om året.
Och när våra predikanter vilja
lära åhörarna om sakramenternas
värdighet, rätta bruk och nytta,
lära de på det sätt därom, att
de förmana dem till att ofta begå
Herrens nattvard; ty man finner,
att våra lärare hafva skrifvit
mycket härom på ett sätt, som våra
motståndare, så framt några
redliga och uppriktiga män ibland
dem äro, utan tvifvel måste gilla
och berömma. Äfven bannlysning
utsäges öfver alla dem, som lefva
skändligt och förakta
sakramenterna. Detta hålla vi sålunda uti
våra församlingar, så väl efter
Kristi evangelium, som efter de
gamla kyrkolagarna; men ingen
viss tid föreskrifva vi, när eller
huru ofta om året man må begå
Herrens nattvard; emedan alla
icke kunna på en och samma tid
därtill skickliga och välberedda
vara; ja, om alla skulle på samma
gång framkomma, så kunde de icke
i ordning förhöras och undervisas.
De gamla kyrkolagarna och
kyrkofäderna föreskrifva icke heller
någon viss tid. Kyrkolagen säger
allenast: »Om några inträda i
församlingen och befinnas aldrig
bruka sakramentet, så skall man dem
därtill förmana; om de icke bruka
det, skola de till en sann bot och
bättring förmanas; men vilja de
hållas för kristna, så skola de icke
alltid hålla sig därifrån; om de
icke göra en sann bot och
bättring, må de hålla sig därifrån.
Paulus säger: »Den som ovärdigt
äter oeh dricker, han äter och
dricker sig själf domen» *.
Därföre tvinga ock icke våra lärare
dem till att begå Herrens
nattvard, som därtill äro oskickliga.
Om syndernas uppräknande uti
skriftermålet varda åhörarne så
undervisade, att deras samveten
icke blifva besnärjda. Likväl är
det godt att vänja de enfaldiga
och oerfarna, att de några synder
uti skriftermålet uppräkna och
bekänna, på det de desto lättare må
kunna undervisas och läras. Men
vi tala nu därom, hvad som är
nödvändigt efter gudomlig rätt.
Fördenskull borde icke våra
motståndare anföra mot oss det
kapitlet Omnis utriusque sexus,
hvilket vi väl känna, utan dem
åligger att utaf den heliga skrift
och Guds ord bevisa, att
syndernas uppräknande är nödvändigt
för att undfå syndernas förlåtelse.
Det är alltför väl bekant öfver alla
församlingar i hela Europa, huru
det lilla stycket af förberörda lag,
Omnis utriusque sexus, som
bjuder, att man skall alla sina
synder uppräkna, har bragt många
samveten uti elände, jämmer och
snaror. Och har själfva innehållet
i berörda lag i sig själf icke så
stor olägenhet med sig, som
sum-misterna sedermera uppdiktat och
tillsatt, i det de samla de omstän-
* 1 Kor. 11: 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
