Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling - (om skriftermål) - V. Om bättringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. V. Om bättringen.
139
digheter, hvarunder synderna
blifvit begångna, hvarmed de gjort
samveten rätt bekymrade och dem
grufligt pinat och plågat och mest
deras, som blödiga och
fromhjär-tade voro; ty ogudaktiga och
hårdnackade syndare läto sig däraf
hvarken röra eller förskräcka. Och
som merbemälta kapitel bjuder
ibland annat, att hvar och en skall
skrifta för sin egen präst, så har
den frågan, hvilken skulle då hvars
och ens egen präst vara, ett
grufligt oväsende emellan präster och
ämbetsbröder förorsakat, hvilka
då minst voro bröder, när de
kif-va om företrädet eller herraväldet
öfver skriftestolen. Därföre hålla
vi för fast, att Gud icke har
befallt såsom nödvändigt att
uppräkna synderna, hvilket
Panormi-tanus9 och med honom många
andra lärda och lagfarna män gilla.
Fördenskull vilja vi ingen börda
samveten pålägga genom
förordningen Omnis utriusque
sexus, utan säga därom, såsom
om andra människostadgar,
hvarom vi lära, att de icke äro
nödvändiga till saligheten. Så varder
ock uti samma förordning en sak,
som omöjlig är, påbjuden,
nämligen att vi alla synder bekänna
skola; ty vi veta, att vi de flesta
synder icke ihågkomma kunna och
varda ofta de största synder icke
varse, såsom skrifvet står: »Ho
kan märka, huru ofta han
bryter»*?
Där fromma och gudfruktiga
lärare finnas, veta de väl, huruvida
det är nyttigt att fråga ungdomen
och de enfaldiga uti skriftermålet;
men det tyranni, hvarmed
sum-misterna eller de, som synderna
med alla deras omständigheter
uppteckna, plåga samvetena, vil-
ja vi icke gilla, som dock skulle
vara mindre odrägligt, om de
hade nämnt ett enda ord om
tron på Kristus, hvarigenom
samveten tröstade och upprättade
varda. Nu finner man icke den
ringaste bokstaf om den tro, som
erhåller syndernas förlåtelse, uti alla
deras dekretaler, kommentarier,
summor och confessionalier; där
läser man aldrig något ord om
Kristus utan allenast deras
register och räkningar, där de
synderna anteckna och uppföra, och
det som allra fåfängligast är,
största delen af deras register
upptages af synder emot
människostadgarna. Denna lära har
bragt många fromma och
gud-fruktiga hjärtan och samveten uti
förtviflan, som icke kunnat gifva
sig tillfreds, emedan de menade,
att syndernas uppräknande var
nödigt och af Gud befalldt, och
funno dock, att det var dem
omöjligt. Så hafva ock våra
motståndare andra icke mindre fel och
villfarelser uti sin lära om
bättringen, hvilka vi nu vilja taga i
betraktande.
V. Om bättringen.
Uti den tolfte artikeln gilla våra
vedersakare den första delen, där
vi säga, att alla de, som efter
dopet falla i synd, kunna undfå
syndernas förlåtelse på hvad tid det
vara må, och så ofta som de sig
omvända och bättra. Den andra
delen förkasta de, där vi säga, att
till bättringen höra ånger och tro.
Här neka motståndarne, att tron
är den andra delen af bättringen.
Hvad skola vi nu här,
allernådigste kejsare, göra? Det lär ju evan-
* Psal. 19: 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
