Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - V. Om bättringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. V. Om bättringen.
143
ändring uti det som bättre är, så
skola vi icke sätta oss däremot.
Men när vi tala om ångern, då
afskära vi de oändliga, fåfänga
och onyttiga frågorna: När hafva
vi en rätt ånger, som kommer af
kärlek till Gud, eller när sörja vi
af fruktan för straff? Utan vi säga,
att ångern och ruelsen äro
samvetets sannfärdiga förskräckelser,
som känner, att Gud vredgas och
förtörnas öfver synden, samt
sörjer däröfver, att det har syndat
emot Gud. Och denna ånger
uppkommer, när synderna varda
genom Guds ord straffade, ty det
är själfva summan af Guds ords
predikan att straffa synderna,
till-bjuda syndernas förlåtelse,
rättfärdigheten för Kristi skull, den
Helige Ande och det eviga lifvet,
och att vi, sedan vi pånyttfödda
äro, må göra det som godt är.
Således sammanfattar Kristus själf
summan af hela sin lära, då han
säger hos Lukas i det sista
kapitlet: »Och så måste — — predikas
i mitt namn bättring och
syndernas förlåtelse ibland allt folk»*.
Och om dessa förskräckelser talar
Skriften, såsom uti psalm. 38: »Mina
synder gå öfver mitt hufvud,
såsom en tung börda äro de mig för
svåra vordna; mina sår lukta och
ruttna för min galenskap; jag går
krokig och mycket lutande; hela
dagen går jag sorgsen; ty mina
länder borttorkas med allt, och
intet helbregda är på min kropp.
Jag är allt för mycket förkrossad
och sönderslagen; jag ryter för
mitt hjärtas oros skull**. Och
psalm. 6: »Herre, var mig nådelig,
ty jag är svag, hela mig, Herte,
ty mina ben äro förskräckta och
min själ är svårligen förskräckt;
ack, Herre, huru länge»***? Och
Es. 38: »Jag sade: nu måste jag
fara till helvetets portar, förrän
jag det mig förmodade, och tänkte
ännu längre lefva. Han
sönderbröt mig alla mina ben såsom ett
lejon» †. Uti dessa förskräckelser
känner samvetet Guds vrede öfver
synderna, den där obekant är för
de säkra människor, som vandra
efter köttet. Det ser syndens
vederstygglighet och sörjer med
allvar, att det så emot Gud syndat;
ja, det flyr ock för Guds
förskräckliga vrede, emedan den mänskliga
naturen icke kan fördraga
densamma, så framt den icke genom
Guds ord uppehållen varder.
Alltså säger Paulus: »Jag är genom
lag död ifrån lagen» †† / ty lagen
anklagar allenast och förskräcker
samvetet. Uti dessa
förskräckelser tala våra vedersakare ej det
ringaste om tron, utan framställa
ordet så allenast, att det straffar
synderna. Och då det så allenast
framställes och läres, är det en
lagens lära och icke evangelii.
Genom dessa ruelser och
förskräckelser säga de, att människorna
förtjäna Guds nåd, om de allenast
älska Cud. Men huru skola
människorna älska Gud, så länge de
uti sådana grufliga förskräckelser
stadda äro, då de icke annat
känna än Guds förskräckliga vrede,
som ingen människotunga kan
utsäga eller beskrifva? Hvad lära
de då annat än idel misströstan
och förtviflan, då de uti dessa
svåra förskräckelser visa oss allenast
till lagen?
Fördenskull tillägga vi den
andra delen af bättringen, som är
tron på Kristus, och säga, att uti
dessa förskräckelser bör
evangelium om Kristus framställas för
samvetena, hvaruti syndernas för-
* Luk. 24: 46. 47. •• Ps. 3B: 5-9. •*» Ps. 6: 3, 4. † Es. 38: 10, 13. †† Gal. 2: 19,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
