Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - V. Om bättringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. V. Om bättringen.
147
Ty dessa äro de två förnämsta
Guds verk uti människorna,
nämligen först att förskräcka och
sedan att rättfärdiga och
lefvande-göra dem, som förskräckta äro.
Med afseende på dessa två verk
är hela den heliga skrift fördelad;
det ena är lagen, som visar,
straffar och fördömer synderna; det
andra är evangelium, det är löftet
om den uti Kristus skänkta nåden,
hvilket löfte varder här och där
uti hela den heliga skrift
uppre-padt, först såsom gifvet till Adam,
därnäst till patriarkerna, sedan af
profeterna förklaradt och ändtligen
af Kristus själf utgifvet och
för-kunnadt ibland judarne och sist
genom apostlarne uti hela världen
utspridt och kungjordt. Ty genom
tron på detta löfte äro alla heliga
rättfärdiggjorda och icke för deras
egen ångers eller ruelses skull.
De heligas exempel, som
rättfärdiga vordna äro, visa oss
sammalunda dessa två bättringens
stycken. Ty så snart Adam hade
syndat, blef han strax bestraffad
därför och däraf förskräckt; detta
var ångern eller ruelsen öfver
synden; sedan lofvar Gud honom nåd
och säger, att en säd skall varda
kommande, hvarigenom djäfvulens
rike, sj’nden och döden skulle
förstörda varda; där tillbjuder Gud
honom syndernas förlåtelse.
Dessa äro de två förnämsta delarna.
Ty oansedt straffet sedermera
tillägges, förtjänar dock detta straff
icke syndernas förlåtelse. Om
detta slags straff vilja vi litet
härefter tala.
Sålunda blef ock David straffad
utaf Natan, så att han förskräckt
klagar och säger: »Jag har syndat
emot Herren» *; detta var ångern;
sedan får han höra aflösningen:
* 2 Sam. 12: 13. " Luk. 7: 38, 48 50.
»Så har ock Herren tagit din synd
bort, du skall icke dö». Denna
röst upprättar åter David och med
tron uppehåller, rättfärdigar och
gör honom lefvande igen. Här
tillägges jämväl straffet, men
detsamma förtjänar dock icke
syndernas förlåtelse. Icke heller
blifva alltid särskilda straff dem, som
syndat hafva, pålagda; men dessa
två delar böra alltid höra till en
sann bot och bättring, nämligen
ångern och tron, såsom uti Luk.
7, hvarest synderskan kommer till
Kristus gråtande **. Genom dessa
tårar förnimmes hennes ånger
öfver synden; hvarpå hon får höra
aflösningen: dina synder förlåtas
dig; din tro har frälst dig, gack
! med frid.
Detta är den andra delen af
1 bättringen, nämligen tron, som
henne upprättar och tröstar. Utaf
allt detta är klart för alla
gudfruk-tiga läsare, att vi utsätta de delar
uti bättringen, som egentligen höra
till omvändelsen eller nya födelsen
och syndernas förlåtelse.
Frukterna, som bättringen
tillhöra, och straffen, de följa på den
nya födelsen och syndernas
förlåtelse. Därtill så hafva vi ock
utsatt dessa två delar, på det tron
desto bättre må synas, hvilken vi
fordra uti bättringen. Och man
kan desto bättre förstå, hvad den
tro är, hvilken evangelium
predikar och förkunnar, när hon ställes
emot ångern och dödandet.
Men emedan våra motståndare
i synnerhet förkasta det, att vi
säga, att människorna undfå
syndernas förlåtelse genom tron; så
vilja vi här tillägga några få skäl
och bevis, hvaraf man må kunna
förstå, att syndernas förlåtelse sker
I icke af en gjord gärning för ång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
