Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - V. Om bättringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Bek. Ap. el. Försv. V. Om bättringen. 150
nast stympade i sina beslut anföra.
Och om man skulle räkna deras
och våra vittnesbörd, så hafva de
väl flera till antalet än vi. Ty man
finner ju ibland dem en ganska
stor hop af fåfänga och onyttiga
sèntensförfattare, hvilka liksom
sammansvurne försvara deras
uppdiktade lära om ångerns och
gärningarnas förtjänst m. m., som vi
tillförene anfört hafva. Men på
det ingen må för deras stora
myckenhet låta modet falla, så skola
vi veta, att de vittnesbörd, som
deras senare tiders lärare gifva,
hafva en ganska ringa
trovärdighet, ty de hafva icke själfva
skrifvit sina skrifter utan allenast tagit
och sammanrafsat af andra
författare och deras meningar liksom
omstöpt och uti sina böcker och
skrifter infört. De hafva härvid
icke brukat något förstånd, utan
liksom stumma bisittare i en
domstol gillat sina öfverordnades
villfarelser utan att förstå dem. Vi
må fördenskull icke tveka att sätta
detta Petri yttrande, som åberopar
profeternas öfverensstämmande
vittnesbörd, emot huru många
tusen som helst af dessa
sentensförfattare. Till denna Petri
härliga predikan kommer jämväl den
Helige Andes eget vittnesbörd,
hvarom texten så talar: »Vid
Petrus ännu talade dessa orden, föll
den Helige Ande uppå alla dem,
som talet hörde» *. Därföre skola
alla gudfruktiga samveten veta,
att det är Guds befallning, att de
tro skola, att synderna varda dem
förlåtna för Kristi skull och icke
för våra gärningars skull. Och
med denna Guds befallning må
de uppehålla och trösta sig emot
förtviflan och emot syndens och
dödens förskräckelser. De må jäm-
väl veta, att denna lära har allt
ifrån världens begynnelse varit
uti församlingen ibland de heliga.
T}’ Petrus anför ju tydligen alla
profeternas enhälliga vittnesbörd;
apostlarnes skrifter betyga, att ock
de varit af samma mening; icke
heller fattas oss de gamla fäders
vittnesbörd. Ty Bernhard säger
äfven detsamma med klara och
tydliga ord. »Först och framför
allt,» säger han, »måste du tro,
att du icke kan hafva dina
synders förlåtelse utan genom Guds
nåd och barmhärtighet; men lägg
ännu det härtill, att du jämväl visst
och fast tror det, att synderna
varda dig genom honom af nåd
tillgifna och förlåtna. Detta är det
vittnesbörd, som den Helige Ande
j själf gifver uti ditt hjärta, sägande:
dina synder förlåtas dig; ty så
håller apostelen före, att
människan varder rättfärdig utan
förtjänst genom tron» **. Dessa
Bernhards ord upplysa och förklara
vår sak förträffligt, förty han
fordrar icke allenast, att vi i
allmänhet skola tro, att synderna förlåtas
af nåd och barmhärtighet; utan
han befaller jämväl att tillägga
den särskilda tron, hvarmed vi
tro, att synderna äfven oss själfva
förlåtna varda. -Och han lär, huru
vi göras försäkrade om syndernas
förlåtelse, nämligen när våra
hjärtan genom tron upprättade varda
och lugnade blifva genom den
Helige Ande. Hvad hafva nu våra
motståndare vidare att fordra?
Månne de ännu understå sig att
neka, att vi genom tron
syndernas förlåtelse undfå, eller att tron
är en del af bättringen?
För det tredje säga våra
motståndare, att synden på det sätt
varder förlåten, att den, som är
* Apostlagärn. 10: 44. " Matt. 9: 2. Ef. 2: 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
