Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - V. Om bättringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. V. Om bättringen.
151
ångerfull, af sitt eget förnuft tager
sig före att älska Gud och
förtjänar genom denna gärning att
undfå syndernas förlåtelse. Detta är
icke annat än att afskaffa eller
åsidosätta Kristi evangelium och
de gudomliga nådelöftena och
endast och allenast drifva blotta
lagens lära; ty de tala allenast om
lagen och våra egna verk och
gärningar, emedan lagen fordrar
kärleken. Dessutom lära de, att
vi skola tro, att vi bekomma
syndernas förlåtelse för ångerns och
för kärlekens skull. Men hvad är
det annat än att sätta förtröstan
på våra egna verk och gärningar
och icke på Guds ord och löften
om Kristus? Hafva vi nog af lagen
till att bekomma syndernas
förlåtelse, hvad behöfva vi då Kristi
evangelium? Hvad behöfva vi
Kristus, om vi för våra gärningars
skull syndernas förlåtelse undfå?
Men vi föra tvärt om samvetena
ifrån lagen till Kristi evangelium
och ifrån förtröstan på egna
gärningar till förtröstan på nådelöftet
och Kristus, förty evangelium
visar oss Kristus och lofvar af nåd
syndernas förlåtelse fbrKristi skull.
Förmedelst detta löfte vill
evangelium, att vi skola förtrösta
däruppå, att vi för Kristi skull varda
med Fadren försonade och icke
för vår ångers eller kärleks skull,
ty vi hafva ingen annan medlare
och försonare än Kristus allena.
Icke heller kunna vi förr hålla
eller göra lagen, än vi genom
Kristus med Gud försonade äro.
Och äfven om vi kunde något af
lagen göra eller hålla, så skola vi
dock tänka, att vi icke för dessa
gärningars skull utan för Kristi skull,
som är vår ende medlare och
försonare, syndernas förlåtelse undfå.
Ja, det är en försmädelse mot
Kristus och ett förkastande af
evangelium att anse, det vi för lagens
skull eller på något annat sätt
syndernas förlåtelse undfå än allenast
genom tron på Kristus. Härom
hafva vi ock tillförene talat uti
artikeln om rättfärdiggörelsen, där
vi jämväl visat orsakerna,
hvarföre vi lära, att vi genom tron
rättfärdiga varda och icke genom
kärleken. Fördenskull är våra
motståndares lära, när de föregifva,
att människorna genom sin ånger
och kärlek undfå syndernas
förlåtelse, och att de uppå denna
deras ånger och kärlek förtrösta
må, allenast en lagens lära, den
de själfva icke förstå utan allenast
se uppå, såsom judarne Moses
betäckta ansikte åskådade. Låt vara,
att vi hade kärleken och
gärning-■ ama, så kunna dock hvarken
kärleken eller gärningarna vara
någon försoning för synden. Ja, de
kunna icke en gång ställas fram
emot Guds trede och dom enligt
hvad som står i psalmen: »Herre,
gack icke till doms med din
tjänare; ty för dig är ingen lefvande
rättfärdig»’*. Icke heller bör Kristi
pris och ära öfverllyttas på våra
gärningar.
För dessa orsakers skull påstår
Paulus **, att vi icke varda
rättfärdiga af lagen, och sätter emot
lagen löftet om syndernas
förlåtelse, som för Kristi skull skänkt
varder, och lär, att vi af nåd för
Kristi skull genom tron undfå
syndernas förlåtelse. Till detta löfte
hänvisar Paulus oss ifrån lagen
och vill, att vi enkannerligen skola
se uppå detta löftet, hvilket i
sanning varder till intet, om vi förr
af lagen rättfärdiga varda än
genom löftet, eller om vi för vår
* Psal. 143: 2. " Rom. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
