Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - V. Om bättringen - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 155
dåre, emedan de hvarken förstå
bättringens natur ej heller
fädernas meningar, utdraga allenast de
meningar af fädernas skrifter, som
handla om den ena delen af
bättringen, nämligen om ångern och
gärningarna. Men hvad de äldre
lärarne annorstädes tala om tron,
det gå de förbi, emedan de icke
förstå det.
VI. Om syndabekännelsen och
tillfyllestgörelsen.
Alla redliga och uppriktiga män
kunna lätt afgöra, att det är
ganska angeläget, att den sanna läran
bibehållen varder i fråga om
förberörda stycken, nämligen ångern
och tron. Fördenskull hafva vi
alltid mera vinnlagt oss om att
uttyda och förklara dessa stycken;
men om syndabekännelsen och
tillfyllestgörelserna hafva vi icke
så särdeles hittills velat strida med
våra motståndare. Ty vi behålla
jämväl syndabekännelsen, i
synnerhet för aflösningens skull, som
är Guds ord, hvilket nycklarnas
makt, i kraft och förmåga af Guds
befallning, om hvar och en för
sig utsäger och förkunnar. Det
vore fördenskull ogudaktigt gjordt,
om man skulle den enskilda eller
hemliga syndabekännelsen utur
församlingen afskaffa. Om ock
några förakta eller förkasta den
enskilda eller hemliga aflösningen,
så förstå de icke, hvarken hvad
syndernas förlåtelse eller
nycklarnas makt och kraft är. Men om
syndernas uppräknande uti
skriftermålet hafva vi dock tillförene
sagt, att vi hålla före, att
detsamma icke är af Gud befalldt och
fördenskull icke nödigt. Ty hvad
det angår, att somliga göra här
ett inkast och säga, att en
domare bör förut en sak noga
undersöka och rannsaka, förrän han fäller
däröfver någon dom, så gör sådant
här intet till saken; förty
aflösnings-ämbetet är en välgärning eller nåd
och är icke någon dom eller lag.
Fördenskull hafva Guds ords
tjänare uti församlingen befallning
till att förlåta synderna men halva
icke någon befallning till att
utforska hemliga eller fördolda
synder; ja, de frisäga oss jämväl ifrån
de synder, hvilka vi själfva icke
kunna påminna oss; därföre
fordrar icke aflösningen, som är
evangelii röst, som synderna förlåter
och tröstar samveten, någon
undersökning eller rannsakning.
Det är ock löjligt, att man vill
föra hit detta Salomos språk: »Tag
vara på ditt får, och låt vårda dig
om din hjord»*; ty Salomo talar
här icke om syndabekännelsen
utan gifver allenast en
befallning-till en husfader, att han må bruka
det han själf äger och hålla sig
ifrån det en annan tillhör; han
befaller ock, att han må sorgfälligt
sköta sina ägodelar, dock så, att
icke hans sinne, af allt för
mycken begärelse till att föröka sina
gods och ägodelar intaget, må
förkasta gudsfruktan, tron eller
omsorgen om Guds ord. Men våra
vedersakare förvända på ett
underligt sätt Skriftens språk till
hvilka meningar som helst. Så
skall här, efter deras mening,
ordet »taga vara på» beteckna att
höra bikt, rannsaka samvetets
hemligheter. »Får» skall betyda
människorna. Detta är sannerligen en
artig och härlig förklaring, som
ej illa anstår dessa
vältalighets-konstens föraktare. Men om
någon vill genom en liknelse öfver-
* Ordspr. B. 27: 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
